va? student? näe...

Inom en snar framtid har jag uppkörning inbokad. Men jag tror inte jag klarar det, för jag kan inte föreställa mig den känslan, den är liksom... För stor.

Därefter ska jag lyckas ha min allra sista lektion. Men även den känslan är alltför avlägsen för att man ska tro att det är sant.

Sen kommer ju allt. Ayia Napa, balen, studenten. Men jag tror inte vi kommer iväg till Ayia Napa. Balen blir inställd eller så pissregnar det så att ingen kommer. Ett alternativ är också att min klänning blir förstörd eller frisyren eller sminket eller ja, ni fattar. Själva studenten är på den nivån att jag har drömt mardrömmar om att det ska floppa. Att ingen är där vid utspringet och så.

Men kan ni fatta vad jag menar? Att jag sitter här hemma nu med all världens problem och att jag omöjligt kan förstå att the time of my life (hittills) kommer att hända om en månad och några få dagar. Det känns så avlägset att jag faktiskt innerst inne är ganska övertygad om att det inte kommer hända. Något kommer iallafall misslyckas. Mitt liv är just nu alltför torftigt för att det ens ska vara möjligt att man får ha det så bra och kul som en student innebär.

Nu ska jag gå och rosta mig en macka. Dagens glädjeämne.
Lite mer proportionerligt, om ni förstår.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0