farfar

Min farfar begravs idag.

Han dog den 22 augusti.

Jag valde att inte åka hem som ni förstår. Dels för att jag verkligen inte vill åka hem överhuvudtaget, men också för att första hemresan ska vara något man ser fram emot. Inte en hemresa för att gråta och se alla andra gråta. Det var vad jag tänkte, och när hela familjen höll med så stannade jag här.

Och när man tänker efter, då känns det fint att mitt sista minne av farfar är när han går på vår grusväg med sin rullator. Och det känns fint att han fick dö i sitt hem, på de marker han har känt sedan barnsben.

Men ändå. Han begravs idag. Och även om det sker 456 km bort så är en del av mig inne i kyrkan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0