stackars knät

Jag har byggt en liten ställning som gör att jag kan flytta benet utan att använda musklerna. När jag ska resa mig ur sängen drar jag i ett band som sitter fast runt hälen och säger "We're going up" och så lyfter jag benet över sängen ut mot golvet.

Kan alltså inte böja det, kan knappt stödja på det (inte för att det gör ont utan för att det inte håller stabilt sett) och kan framförallt inte belasta det i rörliga situationer. Därför tog det en evighet att få på mig byxorna innan, strumporna ännu längre tid.

Nu ska jag snart packa min väska och ta mig mot stationen. Det blir ju skitfett. Buss troligen. Känns orimligt att cykla.


Hejdå. /konvalescent

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0