won't you remember the good?

   På sistone har jag undvikit att svara i telefonen. Det rör sig om hemtelefonen alltså, mobilen svarar jag i. Grejen är att varje gång det ringer här hemma så är det typ mormor och att prata med henne i telefon är död på riktigt. Det tar 10 min för henne att koppla att mamma inte är hemma osv. Eller så är det någon kompis till Hannes eller någon som vill ha tag på pappa som är ute i ladugården och tränar som man måste gå ut och skrika och hämta honom. Överhuvudtaget så är det aldrig till mig när det ringer på hemtelefonen. Det är alltid någon jobbig. Så jag svarar inte gärna.
   Tack för att ni har läst idag, trots att jag inte har skrivit förresten. Det är kul att se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0