ingenspeciellen

Nej Lina. Tror bestämt det var en viss annan person som var slående lik en groda på en speciell bild?

Ledtråd: Clinique ansiktstvätt

Vet ni varför jag inte bloggar? För att my mind is all knä knä knä knä varvat med hemlängtan. Och hur kul läsning är det på en skala?

Idag måste jag dock skriva om mitt knä ändå för läget är extraordinärt. Jag valde att bege mig till skolan utan kryckor idag, kände mig oövervinnerlig på morgonen.

Efter en timme i skolan fick jag kramp i högerbenet. Från knävecket och nedåt. Ni vet kramp, riktig överjävlig kramp. Troligen felbelastning på grund av haltandet som slutligen ger resultat. Denna kramp har snart suttit i i sex timmar.


HIPP HURRA.




MEEEN om 40 minuter får jag besök av Liniz och Vanjz0r.

När jag var hemma glömmde jag mitt smink i all kryckhast. I sminkskåpet i Kalmar stod en sommarfoundation och en mascara som var slut för 3 månader sedan. I dag köpte jag en ögonbrynspenna. Komplett again.


Vad jag dock kom ihåg att packa ned var en kräm för hårvolym som jag hittade på Linneas rum.

Den krämen satte sina spår.

AA och förresten! Den snygge läkaren, tror ni inte att även han snubblade på mitt stela ben? Jodå, ganska grovt dessutom. Tur att jag är lagd åt det hållet att jag skrattar när det gör skitont, annars hade jag börjat gråta där och då.

Överhuvudtaget hade jag skitkul igår eftersom jag skrattade varje gång det gjorde ont. Och det var skitkul att vara på sjukhus.

En annan komisk grej som hände var att mammas ena nagelband började blöda när hon tog på mig min ena strumpa. Vi såg oss då omkring och utbrast sedan unisont "Inga plåster - TYPISKT sjukhus!"

Okej. Låt oss ta det från början.

1. En sjukgymnast vi känner kände på knät och sa att jag behövde en ortopeds öga.

2. Vi fick tid hos jourhavande distriktsläkare igår klockan 18.15. Hon kände på benet och sa åt oss att vänta på tid till röntgen.

3. Mitt ben går inte att böja = när jag sitter i väntrummet är mitt ben riktat rätt ut i korridoren likt ett klassiskt fälleben. Jag säger till mamma "Om någon snubblar på min fot nu kommer jag dö av smärta". En minut senare kommer en sjuksköterska gåendes i korridoren (inte för att anmärka på vikten hennes, men säg såhär: hade våningen under haft kristallkronor i taket så hade ett taktfast klirr hörts från dem). Jag och mamma ser som i slow motion hur hon närmar sig mitt fälleben. Hon nuddar min fot. Precis på håret nuddar hon den så ingen smärta från min sida men herregud alltså, hade hon gjort en 2 mm mer grov snubbling så hade mitt ben vridits och knät vridits och jag hade vridit mig i smärta.

4. Vi får tid till röntgen. Samma kvinna som ovan kör fram en rullstol. Jag ba "hahahahahahah". Mitt ben går fortfarande inte böja så när vi kör iväg släpar min skosula i marken. Sjuksköterskan säger "Åmeh, lite kan du väl böja benet?!" och ungefär då blir jag förbannad på henne och ba "NEJ, JAG KAN INTE BÖJA BENET ALLS." sedan rullar jag iväg i en högst värdig sorti.

5. Jag blir röntgad. Har aldrig gjort det förut, det var kul! Hade dock velat se bilderna men fick inte det.

6. Vi rullar vidare till akuten. Jag och mamma tar en kopp kaffe i väntrummet.

7. Jag går på toa. När jag kommer ut sitter det jordens vackraste människa bredvid mamma. Han har gröna kläder och presenterar sig som ortopeden. Han berättar att det är ont om plats så vi tar snacket i väntrummet. "Hihihihihihihi okej" säger jag och mamma. Alltså ni förstår inte hur snygg han var.

8. Han kom fram till att jag har överböjliga leder, "8 kriterier av 10 passar in på dig". Han kunde inte undersöka mitt knä där och då för det skulle göra alldeles för ont. Och eftersom jag är skriven i Kalmar kommer den undersökningen göras där om 2-3 veckor.

9. Iallafall. Överböjliga leder + en högt placerad knäskål medför ett ostabilt knä så troligen var det en styck knäskål som tog ett skutt åt fel håll. Nu ska jag gå med kryckor tills det känns okej igen.

10. Frågor på det?

11. Alltså läkaren. Han var så snygg. Höll på att dö när han skakade hand med mig i ett så jävulskt handfast grepp säkert 15 sekunder. Satt där i rullstolen och ba *.*

Åh jeezus alltså. Mitt arma ben. Inte nog med att knät är fucked up och omöjligt att böja, nu har jag dessutom träningsvärk i samtliga muskler efter att ha haltat runt i ett dygn.

Skönt då att Hannes gärna skrev på anställningskontraktet som personlig assistent. Så idag var det han som tog på mig strumporna. Och igår var det han som lyfte upp benet i soffan.

Jag har byggt en liten ställning som gör att jag kan flytta benet utan att använda musklerna. När jag ska resa mig ur sängen drar jag i ett band som sitter fast runt hälen och säger "We're going up" och så lyfter jag benet över sängen ut mot golvet.

Kan alltså inte böja det, kan knappt stödja på det (inte för att det gör ont utan för att det inte håller stabilt sett) och kan framförallt inte belasta det i rörliga situationer. Därför tog det en evighet att få på mig byxorna innan, strumporna ännu längre tid.

Nu ska jag snart packa min väska och ta mig mot stationen. Det blir ju skitfett. Buss troligen. Känns orimligt att cykla.


Hejdå. /konvalescent

Jag har gått igenom en klädpanik extreme edition.

Saker jag ska gör idag: Redigera bilder i en lökig datasal samt sända radio.


ASVIKTIGT VAD JAG HAR PÅ MIG!!!!!1

Därför slutade det hela i svart.

Hej kamrater.

På min cykelväg hem från skolan ser man rätt in i ett hus med två TV-apparater i samma rum. Två brutala TV-giganter som alltid är på samtidigt. Skitkonstigt!

En grej som är lite obekväm med att cykla i mörker är när man möter någon man känner. Dock känner man inte igen personen i fråga förrän man är precis bredvid varandra = man ropar hej när man är 2 meter förbi varandra (om man cyklar lika racerfort som moi). Det blir så opersonligt, det hele.

Jag har skrivit en artikel om fyllekäk här: http://www.hejkalmar.se/artiklar/view/nattlig-cheeseburgarkarlek ! Det vore skitoligt som ni tryckte på den länken och sedan tryckte på "gilla". Jag skulle få en sådan egoboost om ni gillade det jag skrev på den hemsidan. Okej? Om inte annat kan ni spana in min proiga byline.

Jag bokade en resa hem idag. Den sker på lördag och slutar på tisdag. Det känns såhär:

Det var väl allt för idag. Nu ska jag ladda ned säsong två av Mad Men. Sedan ska jag, Don Draper, Peter Campbell och Peggy Olson möta natten tillsammans.

Hejdå kamrater.

O O O OoooOOO ooO

Jag lyssnar på First Aid Kit och sjunger med på måfå. Svinfint. Spelar lite luftgura också när det kommer sköna riff.

... Heter det ens riff? Jag kan nada om gitarrer. Fram till musiklektionerna i sjuan spelade jag luftgura på fel håll. Ajdu.

Today fick vi en uppgift i skolan utgåendes (eget ord) på att göra en framsida till ett magasin. Därför har jag, Livve och Julle gått på jakt efter en styck slöja (blev en spetsgardin från 2hand) och en styck ros (blev en ros). När vi köpte rosen var jag med om ett ögonblick som fick mig att bli både dödsgenerad och totalstel. Lyssna nu:

För det första - det var en man i blomsteraffären. Ganska gay. Sorry! Men ganska gay. Såvida man inte är A Kutcher i Valentine's Day.

För det andra - när han tog fram rosen jag pekade på presenterade han den med en sådan här gest:

Ni ser liksom den här fallande och slappa handen? Hur han svepte den längs med hela den halvmeterlånga rosen?

För det tredje - och värsta - gissa vad han sa om rosen när han presenterade den?

Hold on to your hats nu.

 

Han sa:

- Lovely.

Så var tentan över. För att undvika fusk måste vi sitta kvar i datasalen ända till 12.


Såatteh... Jaha.





Jaha.


Det var väl allt, det.

Har pluggat på skolan mest hela dagen. Vi var en liten unison klagokör som satt och hatade Photoshop och InDesign.

Tänkte fortsätta plugga när jag kom hem men jeEEEEEEZUZ alltså vilket väder det är ute. Tror ni inte webmaster hade motvind, eller för att inte säga motstorm, hela vägen hem?! Jodå. Motstorm i 10 minuter, svinkallt och svinjobbigt. Halvvägs hemma då, in på Maxi för att köpa glödlampa. Vilken sjukl svettfest det blev därinne. Kroppen bara smälte bland alla adventsshoppare. Lagom till svettklimax var jag färdig och gav mig ut i stormen Berits våldsamma famn igen.

Väl hemma var jag mörbultad deluxe och har inte pluggat mer! Ajdå känns det såhär i efterhand.



... Nu var det en skitstor grej som trillade utanför mitt fönster.