sena funderingar
Detta kom jag på igår när jag hade lagt mig. Tog fram block and penna och började skriva samtidigt som katten frossade på mina vader.
"Dold talang"
"Det visste vi inte om dig"
Hm japp.
Jag har aldrig, under mina 17 levnadsår, haft en dold talang eller en underhållande det visste ni inte om mig-grej.
Enligt sed och tradition ska ju dessa saker vara roliga och oväntade. Till exempel snowboardkille som virkar (klassiker av någon anledning) eller fotomodell som pratar flytande japanska eller politiker som kan slå frivolter. Jag undrar om de alltid tar samma grej när frågan kommer på tal?
Iallafall, jag har aldrig haft någon såndär grej. Varje gång man blir ombedd att meddela denna egenskap med twist så blir jag därför alltid tyst och svamlande, även lite förlägen.
"Jag eh... Hehe... Kanske att jag eh... Äsch."
Så blir jag tjurig och går därifrån. För det finns fanimig inte en enda grej som är roligt och unikt med mig.
Eller?
Skam den som ger sig. I skrivande stund kommer jag faktiskt på några som kan kvalificera sig.
1. Jag kan vifta på lilltån. Det innebär att alla tår är stilla utom lilltån. Verkligen. Försök, faktiskt väldigt svårt.
2. Jag lärde mig cykla som åttaåring.
3. Jag hoppade över årskurs 3.
Men tänk om...
Tänk om valet av sånhär grej egentligen är ytterst medvetet? Det blir ju en enkel chans att visa vem man är privat, bakom kändisfasaden. Eller, för den delen, en chans att visa vem man skulle vilja vara.
Snowboardkillen till exempel, vad tror vi oss veta om honom? Jo, att han är en tuff kille, cool stil och inte rädd för att slå sig när han gör sin volter och grejer. Men han själv påstar, genom virkningen, att han är en mjukis. En mammas kille. Fotomodellen bevisar att hon faktiskt har något innanför pannbenet eftersom hon talar japanska. Nyhetsuppläsran blir en kul kille när han medger att han är en hejare på att jonglera.
Så man kanske ska tänka över detta, vilken egenskap man väljer. Cykelgrejen får mig att framstå som fysiskt värdelös - stryk den, årskurshoppet gör mig överintelligent och kan känna att det faktum att jag går natur och har glasögon (okejdå, linser) kan räcka - stryk den.
Alltså.
Dold talang - Kan vifta på lilltån.
Jättecoolt.
"Dold talang"
"Det visste vi inte om dig"
Hm japp.
Jag har aldrig, under mina 17 levnadsår, haft en dold talang eller en underhållande det visste ni inte om mig-grej.
Enligt sed och tradition ska ju dessa saker vara roliga och oväntade. Till exempel snowboardkille som virkar (klassiker av någon anledning) eller fotomodell som pratar flytande japanska eller politiker som kan slå frivolter. Jag undrar om de alltid tar samma grej när frågan kommer på tal?
Iallafall, jag har aldrig haft någon såndär grej. Varje gång man blir ombedd att meddela denna egenskap med twist så blir jag därför alltid tyst och svamlande, även lite förlägen.
"Jag eh... Hehe... Kanske att jag eh... Äsch."
Så blir jag tjurig och går därifrån. För det finns fanimig inte en enda grej som är roligt och unikt med mig.
Eller?
Skam den som ger sig. I skrivande stund kommer jag faktiskt på några som kan kvalificera sig.
1. Jag kan vifta på lilltån. Det innebär att alla tår är stilla utom lilltån. Verkligen. Försök, faktiskt väldigt svårt.
2. Jag lärde mig cykla som åttaåring.
3. Jag hoppade över årskurs 3.
Men tänk om...
Tänk om valet av sånhär grej egentligen är ytterst medvetet? Det blir ju en enkel chans att visa vem man är privat, bakom kändisfasaden. Eller, för den delen, en chans att visa vem man skulle vilja vara.
Snowboardkillen till exempel, vad tror vi oss veta om honom? Jo, att han är en tuff kille, cool stil och inte rädd för att slå sig när han gör sin volter och grejer. Men han själv påstar, genom virkningen, att han är en mjukis. En mammas kille. Fotomodellen bevisar att hon faktiskt har något innanför pannbenet eftersom hon talar japanska. Nyhetsuppläsran blir en kul kille när han medger att han är en hejare på att jonglera.
Så man kanske ska tänka över detta, vilken egenskap man väljer. Cykelgrejen får mig att framstå som fysiskt värdelös - stryk den, årskurshoppet gör mig överintelligent och kan känna att det faktum att jag går natur och har glasögon (okejdå, linser) kan räcka - stryk den.
Alltså.
Dold talang - Kan vifta på lilltån.
Jättecoolt.
Kommentarer
Trackback
