små äventyr i vardagen



   Min väg hem från bussen är inte att leka med. Vi har komockor man både kan snubbla på och halka i, en arg gubbe och såntdär. Och så har vi detta lilla trevliga hinder. Ett stenröse och två taggtrådar ska man ta sig över innan målet är nått.



   Här ståendes mitt på stenröset. Snön täcker stenar så man vet inte hur de ser ut eller hur stabila de är. Sjukt vanskligt läge alltså.



   Vrid den här bilden 90 grader och nästa hinder visas. Man ska över två taggtrådar ståendes på samma förhatliga och luriga stenar.



   Kritiskt läge. Kan närsomhelst slinta och dråsa omkull på stenar och taggtråd i snö. Observera att ett skospänne har lossnat. *Even harder edition*.



   Ett ben ska lyftas jäkligt högt här. Sådär så att det stramar i hela låret och man känner att ajfan, nu får jag kramp. Men skyndar man sig så funkar det, då återstår bara ett ganska rejält hopp över en till taggtråd innan man landar på the safe side. 
   Ska även tilläggas att jag aldrig har haft ett par skor som är så hala som dessa. Otroligt förrädiskt. Känner att när det blir slask och det sen fryser på, då är det jag som lägger dit vid svängen mellan A- och T-huset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0