ingenspeciellen

   Ni vet när man åker buss och liknande, då när man har den där känslan av att det inte går att sitta i sätena? Man sitter på sidan, man sitter med uppdragna knän, man sitter med benen i kors och så vidare. Jag tror att när man blir av med den känslan, då kan man kallas vuxen på riktigt. När du kan sätta dig som man ska i ett bussäte och sitta så hela färden, när du inte genast får den där myror-i-brallan-känslan i kroppen, då, då är du vuxen. 
   Jag tror iallafall att den här företeelsen pekar ut en äkta tonåring. Jag märker på mig själv bara nu när jag sitter framför datorn hur benen lever något eget liv, det är ju inget man tänker på när man sätter sig vad benen ska ha för sig. Ibland blir det fötterna runt stolsbenen, ibland blir det den ena fotens tår i golvet och den andra foten vilandes på den förstas hälsena. Men att man skulle sätta sig rakt, rätt fram, benen rätt fram och fötterna stadigt på golvet framför sig, det händer inte ofta. Det händer nästan aldrig.
   Men det kommer nog tids nog. Tids nog blir man ju vuxen.