min pappa var störst och starkast, smygkika in till tjejerna



   Nu när vi ändå har en webbkamera eller webcam som det kanske heter här så kan jag även skriva om detta. När man har ett sånt här ark framför sig med en massa små men exakt likadana bilder på, how come att man alltid flirrar med blicken som om man tagit ecstasy fram och tillbaka mellan dem istället för att bara foka på en? Hjärnan får typ stirr eller nåt när det är så många likadana.
   För övrigt så var mitt hår nyfärgat där... Dags igen kanske? Jo, tror nog det allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0