dag 04: min tro
Detta är ju ett sådant laddat ämne att jag blir alldeles spänd. Tro! Jesus! Kyrkan!
"Är du kristen?"
Den frågan har jag fått många gånger. Mina svar har varit många. Jag har svarat nej, jag har svarat ja, jag har svarat typ. För min relation till kristendomen är så komplicerad att jag inte vet något svar. Ni vet att jag gått mycket i kyrkan, varit på läger och sånt. Men ni vet också att jag dricker, svär, snackar skit, jag passar inte in i den kristna bilden. Hur går det ihop? Går det ens ihop?
Jag vet inte.
När man åker på kristna läger är det ofta en extremt kristen atmosfär. Inte obehaglig på något sätt, bara känslan av att alla omkring mig är kristna, då är jag det också. Sen åker man hem. Den krsitna manteln som låg så kompakt över axlarna börjar släppa lite i kanterna. Jag drar åt och håller så hårt jag kan, men den släpper mer och mer. En vanlig dag i skolan glömmer jag plötsligt att hålla kvar den och den flyger bort.
Jag blir ledsen, för jag hade så gärna velat hålla kvar den. Så många gånger har jag dragit på mig den, lika många gånger har jag tappat den.
Kan man vara lite kristen? Isåfall är jag det.
Fast nu känner jag att det låter riktigt lamt. Som en person som verkligen vänder (den kristna) kappan efter vinden. Men det är inte så! Jag hade väldigt gärna varit kristen. Det är så oerhört skönt när jag känner mig trygg i det, när jag kan svara JA på frågan. Den fridfullhet man känner i kroppen är svårslagen.
Och jävligt svår att bevara.
Jag vill gärna vara kristen, men jag har aldrig lyckats.
Dessutom vill jag få in hur mycket jag respekterar de som är kristna. Att tro och att vara trygg i det är ofta en underbar känsla värd att avundas. Jag vill aldrig nedvärdera någon för sin tro, och har jag någonsin gjort det så tar jag tillbaka det.
Men! Jag vet att jag kan säga nedvärderande saker om att vara "relli" (=religiös). Till exempel när man har en relli frisyr eller en relli tröja. Men dessa kommentarer handlar aldrig om tron i sig, utan om alla dessa parenteser som kan finnas runt kristendomen. Välkammat hår, ourringad tröja, inte dricka, inte svära, inte sex före äktenskapet. Allt sånt är jag fett trött på! Folk som anser sig vara "bättre" kristna eftersom de uppfyller alla krav som någon (enligt mig inte Jesus) hittat på. Det är oerhört mycket snedblickar inom dagens unga kristna. Till exempel klädhysterin är ENORM. KLÄ DIG KRISTET - vad lamt. Den som klär sig mest relli är Dagens Kristen.
Man kan inte klä sig mer eller mindre kristet, man kan inte prata mer eller mindre kristet, man kan inte äta mer eller mindre kristet.
Enligt mig behöver man VERKLIGEN inte kunna SE på en människa om denne är kristen, för kristendom är inget ytligt.
Tro handlar bara om insida, aldrig om utsida.
"Är du kristen?"
Den frågan har jag fått många gånger. Mina svar har varit många. Jag har svarat nej, jag har svarat ja, jag har svarat typ. För min relation till kristendomen är så komplicerad att jag inte vet något svar. Ni vet att jag gått mycket i kyrkan, varit på läger och sånt. Men ni vet också att jag dricker, svär, snackar skit, jag passar inte in i den kristna bilden. Hur går det ihop? Går det ens ihop?
Jag vet inte.
När man åker på kristna läger är det ofta en extremt kristen atmosfär. Inte obehaglig på något sätt, bara känslan av att alla omkring mig är kristna, då är jag det också. Sen åker man hem. Den krsitna manteln som låg så kompakt över axlarna börjar släppa lite i kanterna. Jag drar åt och håller så hårt jag kan, men den släpper mer och mer. En vanlig dag i skolan glömmer jag plötsligt att hålla kvar den och den flyger bort.
Jag blir ledsen, för jag hade så gärna velat hålla kvar den. Så många gånger har jag dragit på mig den, lika många gånger har jag tappat den.
Kan man vara lite kristen? Isåfall är jag det.
Fast nu känner jag att det låter riktigt lamt. Som en person som verkligen vänder (den kristna) kappan efter vinden. Men det är inte så! Jag hade väldigt gärna varit kristen. Det är så oerhört skönt när jag känner mig trygg i det, när jag kan svara JA på frågan. Den fridfullhet man känner i kroppen är svårslagen.
Och jävligt svår att bevara.
Jag vill gärna vara kristen, men jag har aldrig lyckats.
Dessutom vill jag få in hur mycket jag respekterar de som är kristna. Att tro och att vara trygg i det är ofta en underbar känsla värd att avundas. Jag vill aldrig nedvärdera någon för sin tro, och har jag någonsin gjort det så tar jag tillbaka det.
Men! Jag vet att jag kan säga nedvärderande saker om att vara "relli" (=religiös). Till exempel när man har en relli frisyr eller en relli tröja. Men dessa kommentarer handlar aldrig om tron i sig, utan om alla dessa parenteser som kan finnas runt kristendomen. Välkammat hår, ourringad tröja, inte dricka, inte svära, inte sex före äktenskapet. Allt sånt är jag fett trött på! Folk som anser sig vara "bättre" kristna eftersom de uppfyller alla krav som någon (enligt mig inte Jesus) hittat på. Det är oerhört mycket snedblickar inom dagens unga kristna. Till exempel klädhysterin är ENORM. KLÄ DIG KRISTET - vad lamt. Den som klär sig mest relli är Dagens Kristen.
Man kan inte klä sig mer eller mindre kristet, man kan inte prata mer eller mindre kristet, man kan inte äta mer eller mindre kristet.
Enligt mig behöver man VERKLIGEN inte kunna SE på en människa om denne är kristen, för kristendom är inget ytligt.
Tro handlar bara om insida, aldrig om utsida.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Glöm inte varför vi firar julafton :)
Postat av: JOHAN
good work ellen, någon känner igen sig!
Trackback