drama i trafiken
Idag efter skolan övningskörde jag. Och fyhelvete vilken grej det blev av det då. Först körde vi högerregeln uppe vid Rörstorp och Röda Gården, sen sladdade jag och tvärbromsade på Blomsterlandets parkering. Suckade och hängde läpp för att jag kände mig så dålig trots att mamma menade att det var någon månad sen jag körde sist plus att det var snö överallt.
Iallafall, lite senare körde jag på den där smala vägen utanför Bella Italia, jag kom då från Bella mot centrum. Och på vänster sida stod det flera parkerade bilar, inte på min sida - alltså - jag har företräde. MEN ICKE DÅ. När jag nästan är jämsides med den första av tre parkerade bilar så kör det plötsligt fram en kärring i den andra filen som inte inser att det är hon som ska stanna. Jämte henne finns det dock en lucka som hon försöker klämma in sig i lite, men det går inte så mycket för där står en cyklistjävel och glor. Så där står jag och väntar på att hon ska göra något medan hon fattar nada och väntar på att jag ska göra något (typ backa) trots att jag har FUCKING FÖRETRÄDE. Den arma kvinnan tänker att hennes enda utväg är att klämma sig emellan mig och den parkerade bilen, vilket hon gör med tre centimeters marginal. Och efter henne kommer två andra helvetestrafikanter och tränger sig förbi. Den fjärde bilen, som är en skåpbil, har äntligen fattat att hindret är på deras sida, så han har snällt stannat så att jag kan komma förbi. Eller ja, jag hade kommit förbi om inte en ny ÄCKELcyklist ställer sig mitt i vägbanan framför mig och glor igen. Jag står alltså stilla igen med en skåpbil som flexar med hellyset och en cyklist som står mitt i vägen. Ungefär här brister jag fattningen och faller i gråt. Mamma svär åt cyklisterna och ja.
Fyfan vilken pärs.
Efter en stund släpar cyklisten sig iväg och jag kan köra hem.
Jag såg ut såhär.
