osman gefjölovitch kallas han ibland

   Min lille bror har alltid ett monotomt tonläge, han har väldigt ofta illröda läppar. Han har nästintill alltid mörka ringar under ögonen. Han gråter minst två gånger i veckan. När jag kommer med bussen på tisdagar väntar han på mig så att vi kan gå hem tillsammans.
   När han sitter och läser Kalle Anka eller kollar på TV brukar jag ställa mig i hans ögonvrå och dansa skittöntigt så att han tillslut börjar flina även fast han egentligen inte vill, han vill ju inte gärna uppmuntra min töntighet. 
   Iallafall, fin pojk det där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0