ingenspeciellen

Men mitt i alla dessa funderingar slogs jag plötsligt av att jag hade dragit det lite för långt. Nyss tänkte jag att jag kommer sakna mig. Att jag kommer sakna Ellen.

Och när jag tänker på att det faktiskt är jag som ska vara med om allt detta, då känns det så mycket bättre. Det är ingen liten ny människa som osäkert ska flacka med blicken och undra vad som pågår. Det är jag, det är jag som med 18 års kärlek och utmaningar i ryggen nu står inför nästa utmaning. Jag kommer inte vara någon annan eller någon ny, jag kommer fortfarande vara jag med samma värderingar och tankar.

Även om allt annat fattas mig, så kommer jag att ha mig själv. Och det gör mig lättad.