ingenspeciellen

Så. Min extas har lagt sig något efter att jag har spänt alla muskler i kroppen en bra stund.

Iallafall.

Denna dag inleddes med en överjordisk ångestäckelklump i magen. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har mått så dåligt som utanför teorisalen där provet skulle ske.
1. Spyfärdig
2. Svettig
3. Kissnödig
4. Bajsnödig
5. Ont i hjärtat
Jag ville dö och aldrig återuppstå.
Sedan kan man fråga sig hur det ens är möjligt att känna en sådan ångest som när man ska trycka på "Avsluta provet". Då ville jag mer än dö. Förintas. Så visar sig en grön text - GODKÄND. Då började jag nästan gråta av fröjd. Reste mig på darriga ben och fick mitt papper. Sen gick jag in på en toa och skrynklade ihop ansiktet i en riktig gråtmin. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om hur det känns när en sådan ångest släpper. Kunde knappt stå.
Gick mot skolan och kunde inte sluta flina.
Ungefär framåt 13 började jag må illa igen. Ska tilläggas att jag nog har rapat 50 gånger idag, på den nivån är det. 
Gick från Mikrobiologin med en känsla av ett inre helvete.
Väl på körskolan gjorde vi en säkerhetskontroll, sen körde lite. Stackars körskoleläraren, jag sa inte ett ord till honom.
På Åhléns parkering klockan 15:30 inleddes min uppkörning.
Jag växlade, kollade, kollade, kollade, kollade, kollade, krypkörde. Det var typ det. Bra vägar som jag hade kört på innan, lättaste säkerhetskontrollen med vindrutetorkarna och tutan, och jag känner nästan kärlek till den mannen som godkände mig.
Han som fick mig att börja prata om balklänningar och min mammas trädgård mitt i all ångest.

Är det någon som vill ha skjuts imorgon? Kontakta moi.