ingenspeciellen

Jag är i SVERIGE. Ni anar inte vilken fysisk lättnad jag kände när jag såg den första svenska vägskylten. Som om det första stygnet togs i mitt vidöppna sår. Vet inte när jag skriver om känslorna mina för jag mår så fruktansvärt fortfarande. Jag vet knappt själv hur jag känner eller varför, så det blir nog lättare att ta det muntligt. Och muntliga konversationer ska vi ha snart, jag och ni. Hård och känslofylld kram från mig! Puss!