det går bra nu
Jag är glad. Riktigt glad. Jag sitter inte och ler för mig själv, men jag springer istället för att gå. Inuti mig känns det som om jag precis har tagit ett djupt andetag. Jag längtar inte efter framtiden, jag tar vara på dagarna.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att ni ska förstå. Men jag är bara så välmående. Det är fint inom mig. Jag har en sådan fin känsla av att ha kommit till ro.
Det gör mig gott att vara här.
Sen jag flyttade hit har jag blivit vuxen, och jag gillar det. Jag gillar att jag handlar vuxet, agerar vuxet och till och med ser vuxen ut.
Jag gillar att vakna på morgonen, ta på mig min mössa, gå genom stallet och sedan in i huset. Möta de som är vakna och säga Godmorgon.
Jag gillar känslan av att barnen skiner upp när de ser mig, känslan av deras kramar. De kan ljuga och vägra och fuska. Men de vet att när de är glada, då är jag glad, och då finns jag där.
Jag tycker om att bo på det här stället. Jag uppskattar saker som blommorna i mitt rum, hönsflocken, höloftet, rummet som är fyllt med hönsmat, kaninmat och läskburkar, sjubarnsmamman som har hästar här, att hämta posten, när man skrattar åt något vid matbordet, de femtio/sextio/hundra kanalerna på TV:n, det alltid välfyllda kylskåpet, gå promenader med hunden.
Jag har funnit en ny vardag som jag trivs med. Jag har ett jobb som inte känns som ett jobb. Här gör jag samma saker som om jag bott hemma, men jag får betalt för det.
Och det utvecklas hela tiden. Just nu känns det avlägset att stanna till Augusti, men när jag kom hit kändes det avlägset att stanna till Oktober.
Imorgon har jag varit här i två månader. Jag ser fram emot att det ska bli fler.
