ingenspeciellen

   Igår när jag såg på TV så var det med en hund där, ganska oviktig karaktär i just den serien men en sak med den hunden träffade mig rakt i lillhjärtat. Han hade fått målarfärg på rumpan. En vit linje hade han råkat få ute på sin fluffiga rumpa vid ett oförsiktigt tillfälle.
   Och det påminde mig så sjukt mycket om Bella.



   Hennes fluffiga och djupa päls. Den som söker han finner, hade man sökt i hennes päls så hade man troligen kunnat hitta små skatter.
   Jag minns hur jag brukade sätta lappen från äpplen mitt i hennes panna. Hur jag brukade ta en klänypa och sätta den i det långa håret från öronen.
   Jag ser framför mig när hon sprang, hur öronflikarna vippade som kjolen på ett litet flickebarn. Jag ser hur svansen svängde som en propeller när hon mötte oss på vår väg.



   Hennes reaktion när man sa "Vem är det som kommer?!" eller "Åka bilen Bella? Åka bilen!". De där speciella ljuden och lätena som var naturliga tillsammans med henne men som andra hundar inte lyssnar till alls.



   Lilla Bella, Balla, Nuppan, hynden, Tricki Woo. Jag undrar var din själ är nu.