ingenspeciellen

Jag är skitnervös. För idag ryker håret. Mitt kära älskade härliga hår ska få bli ordentligt klippt för första gången sen 30 oktober 2009. Min mage har bytt skepnad från vanlig mage till hård ångestklump. Just nu känns det som om mitt hår är jag. Kommer jag ångra mig så blir det ingen nådig ånger. Blir det fult kommer jag rusa in i ett provrum på Åhléns och snyfta, hata livet och mig själv.

Blir det bra kommer jag älska allt.

Min hjärna tror ju att det kommer bli bra. Hjärnan vet att 10-20 cm hår är just bara HÅR. Men alla övriga kroppsdelar med magen i centrum, de krampar och kämpar och darrar och är så oroliga att de inte kan reda sig.