ingenspeciellen

Den 22 augusti börjar studenttiden för mig och jag är inte ett dugg nervös för tillfället.

Varför?

Jag tror ej det kommer hända.

Det finns inte i världen att det har löst sig för mig innan dess. Just nu sitter jag i samma soffa framför samma TV med samma pappa som de senaste åren av mitt liv. Skulle jag om cirka en vecka ha bytt det mot ett liv i en ny soffa framför en ny TV utan en pappa? Nej.

Kommer jag om en vecka veta var jag ska tillbringa mina kommande 3 år? Kommer jag har rensat igenom mina garderober inför en flytt? Kommer jag ha varit i Ullared och köpt diskmedel, tvättmedel och sköljmedel? Kommer jag ha skickat in en ny adress till adressändring? Kommer jag ha köpt studentlitteratur? Kommer jag ha skrivit ned vägbeskrivning till första mötesplatsen? Kommer jag ha skaffat mig mobilt nätverk? Kommer jag ha packat ned stekpannan, ljusstakarna och pajformen jag fick i studentpresent?


Nej. Om en vecka kommer jag sitta här och veta lika lite. Den enda skillnaden kommer vara att jag mår lite sämre, är lite ledsnare och är helt jävla förstörd ty en dröm kommer ha rasat mitt framför ögonen på mig.


Såhär känns det nu.