ingenspeciellen

Jag sitter och tittar på kattfilmer på youtube... Sitter med ett hysteriskt flin på läpparna. Blir kär i alla som är killar och lägger upp filmer på sina katter. Tjejer känns fånigt. Men killar som gör det.... Är jag lite svag för.

Det slår mig nu att jag på sistone har varit väldigt psykiskt labil, eller snarare väldigt emotionell? Iallafall när det gäller barn på TV. Jag lipade ju åt den där ungen och giraffen på Familjen Annourlunda. Igår när jag kollade på Ponnyakuten blev jag känslig hela tiden. Det kanske beror på att jag varit så mycket med barn nu, så att jag liksom kan deras känslor. Jag kan förstå hur stora deras känslor är ibland. Till exempel när de lyckas med sina hästar. Då kan jag brista i gråt här hemma.



PS. Idag när vi var och badade på jobbet så blev jag så stressad att jag nu inser att hälften av allt balsam är kvar i håret... Det har ju inte hänt på ett tag.