ingenspeciellen

På Komården i tisdags började jag gråta under delfinshowen. Det var något med musiken, ljussättningen, delfinerna och deras skötare som satte igång lipreflexen. Efteråt visade det sig att samma reflex satts igång även hos mamma OCH PAPPA. Det var bra oväntat för oss alla.

Annars badade vi hela tiden, det fanns en perfabrygga där vi var. 3 meters djup från den = man kan göra allt. Bomben, dyka, spiken, baklänges, skräddare, välta i, rulla i, bli kastad i med mera. Dock gjorde jag spiken lite väl ivrigt en gång så jag åkte ner rådjupt i botten med fötterna och rev upp tårna.

Skit.

Vid samma bryggas inre del simmade det en sjöjungfru. Hon var 7 år, tjock, rödhårig och med lugg och all vet vad lugg gör för ett runt ansikte: ej succé. Iallafall så tror jag att hon vid ett tillfälle badade 2 timmar i sträck, mestadels högt sjungandes hittepå-sånger. "JAG VILL VARA FRRRRIII, OOoOOOoO, FRIII, JAG VILL SIMMA I MITT HAAAV", sådär sjöng hon och höll på så det hördes över hela strandområdet. JÄTTEGULLIG. Fast i torsdags fick allt ett abrupt slut när hon trillade på stegen mitt framför ögonen på mig. Jag var tvungen att "koka kaffe" för jag skrattade så åt synen när denna runda sjöjungfru tappade balansen. Hon rusade sen in till sin mormor på stranden och låg under en handduk resten av den dagen.