ingenspeciellen

08:25
Första svettdroppen tränger fram i min panna. Är så nervös att jag bara äter ett ägg och nio skedar yoghurt.

11:10
Hämtar ut min biljett hos ticnetombudet i Borås. Blir lite mindre nervös och lite mer förväntansfull. Svettas fortfarande, ofrånkomligt i 27 graders hetta.

13:15
Äter en halv hamburgare och dricker en öl.

14:45
Börjar köa till Paolo Nutini.

15:32
Står med stora ögon och ba FINNS HAN PÅ RIKTIGT?! Grejen med Paolo Nutini är att han, till skillnad från oss vanliga dödliga, är att han är snygg, söt, vacker, häftig, tuff och fin på samma gång. HELA TIDEN.









16:22
SÄTTER MIG NER. Lösningen till allt. Från 14:45 till 22:50 rörde jag mig inte ur fläcken. Och det gick hur bra som helst så länge man var en av de 50% som hann få plats att sätta sig ner mellan konserterna.



17:03
Gapskrattar år Ola Salo. Den mannen har karisma.



18:10
SÄTTER MIG NER. Flinar åt de stackare som inte hann sätta sig ner och därmed kommer få stå på en yta stor som två mjölkpaket i en timme. En av dessa stående stackare tog saken i egna händer och höll en entimmesmonolog för sig själv innehållandes frågesport, allsång på 1 person, försök att köpa en sittplats för 100 kronor med mera. Men bra jobb Hassan, den timmen gick fort. Iallafall för oss som satt ner.



19:10
Glasvegas drar igång. Bra de första två låtarna men sen låter allt likadant och man väntar bara på Coldplay.





20:50
Andlös väntan och förväntan.

21:20
Det börjar. Herregud vad det börjar. Eufori.



Om du någonsin skulle tveka så jo. Det är värt att trängas i 6,5 timmar för att stå third row. Det är värt att vara utan mat och vatten i 6,5 timmar för att stå third row. För Coldplay är allt värt.