atm
Sitter här ensam och storlipar på riktigt åt youtubeklipp där American soldiers are returning home and surprises their loved ones. BUÄ. Tänker bara på när jag själv åkte hem från Danmark och hur jag lipade åt att träffa mamma, åt se Öresundsbron, att se Hånger, att se huset, att träffa pappa, att träffa Hannes, att träffa katten, att se köket, att se mitt rum och så vidare.
Tar mig samman nu. Torkar tårarna som hänger under hakan. Ser mig omkring och intalar mig ATT JAG ÄR HEMMA. JAG ÄR HEMMA. JAG ÄR TRYGG.
Jag hoppas att jag aldrig mer i mitt liv kommer uppleva att jag inte är trygg. Det är en av mina viktigaste känslor.
Kommentarer
Trackback
