ingenspeciellen

Jag och Hannes är ensamma hemma. Han har studiedag, mamma är i Växjö på utbildning och pappa spelar golf. Vi sitter bredvid varandra i soffan. Jag läser en bok och Hannes pillar med ett block i knät. Jag kikar över hans taniga knän och ser att han sitter och kluddar i ett ritblock. Han ritar en bil. Ritar ett hus. Ritar en kossa bakifrån så att man ser rektum på den. Han ritar en pratbubbla och skriver med en tolvårings spretiga bokstäver "MU". Jag petar på det bruna märket på hans kind, det märket som har en ganska speciell historia.

För några veckor sedan fick jag syn på det när vi satt och åt.
"Vad har du på kinden egentligen?"
Hannes funderade, flinade till och blev lite generad.
"Syns det?"
"Ja?"
Han tog mog till sig, insåg att alla (jag, mamma och pappa) ville veta vad det var för märke som satt på hans kind.
"Jo eh... På nyårsafton så satt ju vi barn här i köket, och vi fick ju pommes frites... Då tog Simon upp en varm sån och gnuggade den mot min kind. Så det blev ett brännmärke där."

Så han har alltså ett ljusbrunt märke på sin kind från en pommes frites.

I eftermiddag ska vi äta enchiladas. Hannes hade tydligen ätit det på hemkunskapen och tyckt att det smakade fantastiskt.

Ikväll ska jag rida. Missade förra lektionen eftersom jag var i London och därför känns det helt otroligt att jag ska rida ikväll, det känns som om det var flera år sedan och jag LÄNGTAR verkligen.