00:47
Jag gick över minfälten på väg mot staden Ångest. Jag hoppade över taggtråden, det var lätt jag har tagit mig in där varje gång.
Festen var över, gatorna var tomma. Jag knackade dörr för att se vart hon var. Några var stängda och ingen öppnade när jag knackade på, men dörren som hette galenskap stod på glänt. De pekade vidare mot utkanten av staden, hon skulle setts där sist.
Där satt hon och blickade ut på slagfältet med ryggen mot mig. Jag knackade henne lätt på axeln. - Kom hem nu.
Hon vände sig om och sa jag är så trött. Tårarna rann längs kinderna. Kom nu sitt inte här. Vi löser det här sa jag till henne. Hoppa upp på ryggen jag bär dig hem.
Jag gör samma resa fortfarande 20 år senare. Min hjälm är bucklig och har kulhål. Men jag hämtar hem min syster varje gång.
Detta hittade jag just på en blogg. Obegriplig text rätt in i hjärtat.
