åker imorgon

En gång när jag var på Liseberg och stod i kö till Flume Ride såg jag världens snyggaste kille. Han stod på ett sådant avstånd framför mig att vi hela tiden möttes i mitten av kölabyrinten. Han blev snyggare för varje vända. I slutet av kön, när han blivit helt överjordiskt snygg, då insåg jag att han höll handen på räcket medan han stod i kön. Genial idé: jag skulle också ha handen på räcket ---> våra händer skulle mötas. Nästa gång vi gick förbi varandra låg min hand kvar på räcket, så även hans. Min hand nuddade hans. Den stöten alltså! Den elektriska värmevågen som rusade från mitt pekfinger ut i hela kroppen!

Ungefär likadant kändes det när jag lyfte upp katten i lördags. Det elektriska när mina handflator mötte hans solvarma vinterpäls.

Så himla poetiskt.



Egentligen skulle jag åkt hem till Kalmar imorse, men sent igårkväll (eller i går kväll som jag måste lära mig att det skrivs) insåg jag att jag inte hade packat ned de grejer som jag skulle ta med mig så jag ba sket i att åka. Tog en sovmorgon istället och åker hem imorgon.

Nu pluggar jag. Läser Krag Jacobsen om intervjuer. Ska fortsätta med det till 19. Sedan ska jag packa, baka och såntdär.

Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0