ingenspeciellen

I går i skolan fick vi en uppgift som går ut på att vi ska intervjua en i klassen och sedan skriva ett personporträtt. Jag intervjuade en kille och det gick bra. Men nu alltså, när jag ska skriva porträttet. Det blir inte lätt. Jag har en liten egenhet att lätt romantisera skeenden i texter. Därför: i slutstycket låter det som om han jag intervjuat är guds nedsände och som om jag är kärlekskrank in i hjärtat.

Jaha.

Antingen det eller en asytligt intervju som inte ens KP hade godkänt.


KUL.