ingenspeciellen

Detta med att säga eller göra saker på fyllan. Vilken komplex handling det blivit klassat som.

Tänk er följande scenario. En tjej gråter ut hos sin tjejkompis, hennes pojkvän har kysst en annan tjej under gårdagens fest.
- Han bara fortsätter skylla på hur full han var, hulkar tjejen.
- Det är fan ingen ursäkt! Jag orkar inte killar som skyller på fyllan, säger tjejkompisen.

Tänk er nästa scenario. En tjej sitter med tindrande förälskelseögon hos sin tjejkompis och berättar om kärleksförklaringen hon fick på gårdagens fest.
- Han sa att jag var det allra finaste han visste och att han velat säga det i månader!
- Men du, han var väl aspackad? frågar tjejkompisen. Om jag var du skulle jag nog inte tro att han menade det.

Stopp här då. Hur i helvete går detta ihop? Varför kan man aldrig skylla en negativ handling på alkohol medan en positiv sådan automatiskt sopas under fyllemattan?

Det är allmänt känt att man blir mer extrem under alkoholpåverkan. Pratar högre och ärligare, vågar mer och gör mer. Vad som dock inte är allmänt känt är att man ljuger mer på fyllan. Snarare att man blir just ärligare, man säger tillslut det man inte vågat säga, man gör det man inte vågat göra. 

Ingen rök utan eld, så heter det ju. Det som ryker i nyktert tillstånd flammar upp i onyktert. Oavsett om det är en positiv eld eller en negativ. Därför kan man aldrig skylla på fyllan. Det som inte fanns innan du började dricka kommer inte finnas fyra timmar senare. Det som fanns lite i bakhuvudet kan däremot ha fått en spritskjuts fram i din pannlob, bultande, pulserande och uppmärksamhetskrävande. Det som finns, det fanns.

Därför borde man aldrig kunna skylla på fyllan. Oavsett om du avslöjar hat eller kärlek. Innerst inne tror jag att det redan fanns ogillande eller gillande, alkholen förstärkte det bara. Men känslan fanns.



Förstår ni?