ingenspeciellen

Natten till fredag sov jag knappt någonting på grund av kramper i hjärttrakten, vänsterarmens insida och vänster handflata. Har haft sådana anfall förut men de har alltid gått över efter bågra timmar. Den här gången började jag få ont vid 23 på torsdagen och 13 på fredagen hade jag fortfarande ont.

Såå jag ringde sjukvårdsupplysningen och blev uppmanad att ringa hälsocentralen, ringde dit och fick direkt tid.

Där träffade jag doktor L Fransson. Han förstod inte vad som pågick.

Han klämde på min rygg, min bröstkorg, min mage och hummade tyst. Kom till axlarna och ba "Ojdå. Du är lite onödigt hård i axlarna du."

Jag ba "no shit".

Undersökningen gick här över till en studie av hur spända mina muskler är, speciellt dem från nacken till brösthöjd. Eventuellt kan smärtan bero på nerver som till slut inte får plats i allt det spända.

Jaha.

Läkaren petade sedan på blåmärket på min kind och frågade vad som hänt. Jag har ingen aning på grund av stenfylla.

Så jag ba "Eeeehh... Jag... Har... Gååååått in i en glasvägg!!!". Vit lögn. Detta föranledde till att läkaren drog en hejdlöst skojig anekdot om när han gick in i en glasruta på McDonald's i Stockholm tre veckor efter en skilsmässa. Jag ba "ha ha hahahaha".




Cyklade hem sedan. Värsta vårvädret råder i Kalmar.