inte konstigt att vi super till det
Snart har det gått ett år sedan jag satte min fot på Kalmar Nyckel för första gången. Detta året har varit det mest känslosamma och stressiga i hela mitt liv. Jag har aldrig mått så bra men samtidigt bara enstaka gånger tidigare mått så dåligt.
Innan jag började studera hade jag inte en tanke på vad studentlivet gör med en människa. Vad alla arma studenter utsätts för år efter år.
Vi börjar med flytten. BOOM, sa det och rötterna rycktes upp. Plötsligt stod jag med mina rötter i handen och förväntades gräva ned dem själv någonstans. Tillsammans med hundratals andra rotlösa skulle jag plötsligt bygga bo i denna stad. En av livets stora prövningar! Få saker skär så mycket i mitt hjärta som hemlängtan. Och det blödde hela hösten.
Vi fortsätter med studierna. Journalistik och medieproduktion, så heter min utbildning. Tur för mig att den passar perfekt, stackars de satar som bara vill ha endera delen. Hålögda studenter stressar sönder sig för att hinna deadline, skriver andras delar för att rädda grupparbetet, får texter bortslarvade av virriga lärare. Det finns ångest och det finns Tentaångest. Plugga, nöta, skriva, stressa, lärare ändrar schemat 07:55 för studenter har ju bara studentlivet.
Och så den sociala biten. VIIIKTIIGT ba! Så nära vi står där i början med rötterna i händerna, inte konstigt att vissa av våra rötter binds i hop. Vi har bara varandra på denna plats. Sedan går en termin och studenter tar studenten. Rycket när två rötter skiljs åt känns som att förlora en del av sig själv. Jag är mina kompisar, mina klasskamrater, mina korridorshjärtan. Rotad i er.
Varje termin, månad, vecka och dag. Plugga, stressa, rotas, ångest, skiljas, plugga, farväl, stressa, ångest, rotas, sakna.
Innan jag började studera hade jag inte en tanke på vad studentlivet gör med en människa. Vad alla arma studenter utsätts för år efter år.
Vi börjar med flytten. BOOM, sa det och rötterna rycktes upp. Plötsligt stod jag med mina rötter i handen och förväntades gräva ned dem själv någonstans. Tillsammans med hundratals andra rotlösa skulle jag plötsligt bygga bo i denna stad. En av livets stora prövningar! Få saker skär så mycket i mitt hjärta som hemlängtan. Och det blödde hela hösten.
Vi fortsätter med studierna. Journalistik och medieproduktion, så heter min utbildning. Tur för mig att den passar perfekt, stackars de satar som bara vill ha endera delen. Hålögda studenter stressar sönder sig för att hinna deadline, skriver andras delar för att rädda grupparbetet, får texter bortslarvade av virriga lärare. Det finns ångest och det finns Tentaångest. Plugga, nöta, skriva, stressa, lärare ändrar schemat 07:55 för studenter har ju bara studentlivet.
Och så den sociala biten. VIIIKTIIGT ba! Så nära vi står där i början med rötterna i händerna, inte konstigt att vissa av våra rötter binds i hop. Vi har bara varandra på denna plats. Sedan går en termin och studenter tar studenten. Rycket när två rötter skiljs åt känns som att förlora en del av sig själv. Jag är mina kompisar, mina klasskamrater, mina korridorshjärtan. Rotad i er.
Varje termin, månad, vecka och dag. Plugga, stressa, rotas, ångest, skiljas, plugga, farväl, stressa, ångest, rotas, sakna.
Kommentarer
Trackback
