ingenspeciellen

Jag lyssnade på Fredagsflörten (P3) igår när jag körde hem från jobbet. En av killarna fick frågan "Termos i skogen eller latte i stan?". Han svarade såklart termos i skogen, mysig kille som han var.

Och jag känner... Hell no.

Termos i skogen: ont i benen av att sitta på marken, myror och andra kryp, skit i form av mossa och tallbarr och annat, välta koppen.

Latte i stan: sitta skönt, rent och fräscht, stadigt bord, skön temperatur året runt.



Trots detta ska jag gå ut i skogen just nu. Men utan termos.

Igår när jag och Hannes hade onsdagsmys i soffan till Berg flyttar in så råkade jag känna på hans fingrar. Eller hans nagelband rättare sagt. Och jag dog typ.

De var torra, trasiga och fulla av flisor.

HEEEHEHEHEHEHEEEH hörs det inom mig då. Eventuellt lite utanför också.

Jag vill bara dra, slita, pilla, (tugga) och sen smörja in med kräm.

Av hela mitt hjärta älskar jag att dra bort skinnflisor. Från läppar och nagelband främst. Ibland när jag hittar en riktigt bra flisa blir jag nästan apatisk bara av att veta vad jag har framför mig - att dra loss den.



... Så vårt fredagsmys slutade ganska abrupt igår eftersom Hannes inte litade på att jag "bara skulle känna"... Klokt gjort.

Vi sitter i soffan. Jag, pappa och Hannes. Pappa sover, Hannes spelar Nintendo DS, jag "spela data".

Förut beställde jag Backpacker3!!! Jag är extremt taggad på att spela det. För flera år sedan spelade vi (jag och Linnea) Backpacker1 som vi fått av morfar. Favoritresmålen var Polen (för att jobba som hästskötare), England (för att jobba som spion) och Norge (för att jobba som skidlärare). Jag minns att man kunde jobba som frukt- och grönsakshandlare i Spanien typ och att slutprovet där man skulle sortera frukter var hur jävla svårt som helst.

Men tillbaka till soffan.

När vi åt middag sa pappa: Ska vi inte göra en tårta idag? Det är ju ändå Halloween.

Jag och Hannes var såklart tårtsugna och eftersom pappa köpte tårtbottnar häromdagen så var ju saken klar. Meen en hel tårta kan ju kännas lite mycket på 3 personer och på en tisdag dessutom. Så vi gjorde en halv tårta. Nu väntar vi på att äta den. Den står och "gottar till sig lite". Tiden är satt till 19:45. Men mamma kommer hem från Stockholm 20:30 så egentligen kan vi ju likväl vänta på henne. Men samtidigt vill vi äta den nu... Knepigt beslut!


Dessutom funderar jag på om jag kanske ska duscha. Har inte gjort det sen i lördags... Men asså... Jag känner ingen motivation till det... Mitt hår är inte ens fett, bara lite risigt. Fast å andra sidan får det ju tiden att gå... Jätteknepigt beslut!

Såhär tuffa är det inte många som är. "Ååå men det är bara för kameran", tänker ni. Men näe! Faktiskt inte. Hörlurarna har jag för att ljudet blir så mycket bättre med dem, dessutom hör man inget annat. Luvan är på därför att jag ligger degigt bakåtlutad när jag kollar på webb-TV. Och är luvan i nacken blir det knöligt - därför har man den på.

Så detta är ingen kameraattityd.

Jag är cool på riktigt.

... Ehe

Detta är ju jättepinsamt. Varför gillar ingen den här statusen? Tycker ni inte det är positivt att jobben trillar in för mig? Unnar ni mig inte det?

Av alla hundratals människor som kunde se den så var det ingen som gillade det budskapet. Så deppigt! Och pinsamt.