ingenspeciellen

Klockan är 02:33 och jag är pigg som en såndär fisk som heter piggvar. Därför rensar jag igenom bilderna på datorn och hittar följande bild:



Och jag fattar inte vad detta är för bild?! Den heter "fat guy in boat" och någon har sparat den bland mina bilder. Vem? Varför?

Jag sitter i soffan när Hannes kommer hem från stan. Han rusar in och skriker ELLEN KOLLA HÄR och så håller han upp något framför mitt ansikte ni vet sådär nära så att man inte ser. Jätteuppspelt säger han att det är Twilight han har hyrt på biblioteket. Filmen New Moon. Han tycker de filmerna är SÅ BRA.

Nu vill jag visa något som jag är så gränslöst lycklig för. Se här:

Gör som Hannes och visar skitnära och jätteuppspelt.

JENS LAPIDUS TREDJE BOK, LIVET DELUXE! Vi får äntligen träffa JW, Jorge och Radovan igen. Är på riktigt helt andäktig och sitter med ena handen smekandes över boken.




"De vill inte leva vilket liv som helst. De vill leva livet deluxe."

Det var torsdagen den 16 juni 2011, klockan var 22:48 och jag hade jobbat, varit med kompisar och gått PW, en plötslig ingivelse sa mig att NU, nu gäller det. Det är nu eller aldrig, nu händer det, plötsligt händer det! Jag stålsatte mig, andades in djupt och böjde mig sakta framåt med armarna utsträckta, långsamt kom golvet närmare fingertopparna och PLÖTSLIGT HÄNDE DET!!

JAG NUDDADE GOLVET MED FINGRARNA! ÄR SÅ JÄVULSKT LYCKLIG ATM!

Flera år, ett helt liv vad jag kan minnas, har gått utan att jag lyckats, en lång tid som den stelaste och ovigaste typen i sällskapet. Den tiden är förbi. Idag börjar ett nytt kapitel.

KAPITEL 2:

Här ser ni en ovanlig syn - mig i halsband. Ty jag har svårt för halsband, använder dem väldigt sällan och känner mig obekväm när jag väl har det. Men jag har många fina som jag fått och då är ju problemet ett faktum. Jag borde använda mina halsband men kan inte. Den här helgen har därför varit ett slags fat camp fast med halsband. Känner mig fortfarande inkedjad. Vilket i och för sig är helt i sin ordning, jag är ju inkedjad.

Vaknade halv tolv och under de kommande två timmarna hade jag absoult noll att göra. Letade fram papper och penna och skrev sån lista som man gjorde som litet kid.

Med saker som man kan göra då alltså. Tiden gick och till slut kunde jag nu kryssa för två punkter. Skicka ett mail och skriva en FB-status. Men har jag haft tråkigt? NEJ! tiden har bara runnit iväg nu när jag faktiskt har saker att göra. Känner mig nästan stressad. Purpose fulfilled (tänkte först skriva forfilled men sen googlade jag och ba hehe nej).

Och här är det där märket som jag egentligen inte vet vad det står för men när jag gör det tänker jag alltid "klockrent" eller "klockis" som det är modernt att säga nu.

 

Oj herregud alltså. Det står ett Pringlesrör precis bredvid mig från Hannes chipssession igår. Tog ett chips och JÄVLAR VAD STARKT DET VAR?!?!

Ni ser vad som hände, jag blev helt tårögd? Det fanns tydligen en anledning till att majoriteten av chipsen fortfarande ligger i sitt rör. Stackars Hannes lilla pojksvalg måste haft det kämpigt igår.

... Okej vände på röret nu så att jag såg loggan. Köp inte Pringles XTREME SPICY.

Ty de är XTREME SPICY.

Min kropp spelar mig ett spratt just nu. Det finns inte en yta på den förutom ansiktet (tack och LOV) som inte kliar. Myggbett, knottbet, loppbett och sjukt långvarigt soleksem. Hur tröttsamt länge ska detta vara?

Nu är jag nyinsmord på hela höger skulderblad. Det började akutklia nyss och jag fick panik för jag trodde jag var ensam hemma. Skrek HALLÅ?! högt över ägorna och gudskelov så var lille Hannes hemma så han fick hjälpa mig med att smörja in mig med kortisonsalva.



Innan skulle jag gå ut på PW. Velade här hemma för VAD skulle jag ha på mig? Kortärmat långärmat regnjacka vindjacka och så vidare. Mamma sa att det var jättevarmt ute och föste iväg mig med bara en tunn tröja på. Jaha sa jag och blev snällt ivägföst. Och så var det så jävulskt KALLT?!?! 15 grader, blåst och regn. Grundlurad av mamma.



Ni bygdebor märkte kanske att det hade regnat lite inatt, därmed kunde jag gå i sandlådan på jobbet idag också utan att få sand i skorna. Win! Kunde putta på i en evighet, "Ellen, putta på det långsta!", barnen blev glada och it was a win-win-situation!

I tisdags var det en som kissade på sig uppe i en klätterställning så att det regnade kiss på den som satt under. Tänk er den situationen.

Jag får paniiik. Sitter i vårt uterum och kokar i kroppen. Varför? För att om jag öppnar ett fönster till så skallrar jag av köld. Dessutom har jag fått något vidrigt värmeeksem eller soleksem på armar och skinkor. Kliar så jag blir loco. Och just nu kom en spyfluga med den briljanta idén att en omloppsbana runt mitt huvud är the purpose of his life.

Lösningen på mina problem är brieost. Livets goda.

Natten till igår var den värsta på länge. 30+ på mitt rum och ljudet av en mygga. En myggjävel som bet mig under en tå, i den tjocka huden som gör det helt omöjligt att få något resultat på sitt kli. Det fortsätter klia. Vaknade mitt i natten av en brännande känsla. Luften i mitt rum var så het att den brände på mina ben?! Sov resten av natten i Linneas rum = österläge = fult solpådrag i rummet ca klockan 05. Gott så.

Igår när jag körde hem från min ridlektion så öppnade sig himlen. Mitt i skogarna mellan Sörsjö och Åminne var jag tvungen att stanna eftersom jag inte såg mer än 5 meter framåt. I min ensamhet satt jag och lyssnade på Radiosporten som refererade fotboll, vid varje blixt knastrade till så högt i radion att det sprakade i öronen på mig.

Det positiva med 25 mm regn är att sandlådan på jobbet var genomblöt idag = man kan gå i den utan att få sand i skorna. TJOHEJ.

Temperaturen har äntligen sjunkit ner till hanterbara 22 grader och vi kan äntligen slappna av. Man kan sitta ner utan att klibba fast i stolen, man kan föra fingret över pekplattan utan att det trubbar fast sig, man kan ha kläder på sig och man kan tänka tankar som står över tankar som "varmt", "toa ", "mat" och "VARMT".

Istället kan man börja fundera på varifrån den här ehec-smittan egentligen kommer? De stackars böngroddarna har ju bevisat sin oskuld. Fast näe, det funderar jag inte jättemycket på.

Tidigare ikväll var jag ute på min PW. På mitt träningsschema stod 10 min gång, 10 min spring, 10 min gång och jag var lite orolig över etapp 2. Man är ju ingen höjdare på att springa alltså. MEN OJ så smidigt det gick. Några veckors upptrappande träning har ju tydligen gett lite resultat på lillkondisen. Så när jag kom "i mål" var jag glad trots att Frida Fluga, Frits Fluga, Frasse Fluga, Fabian Fluga och Fredrik Fluga hade hängt med mig runt huvudet som en liten härlig supporterklubb sen minut 2, trots det och trots att svetten rann längs kinderna var jag glad.

Och är fortfarande. Nu ska jag se på film. Imorgon jobba 9-16.

Hela jag är ett enda stort YES. YES står skrivet över mitt ansikte likt en förvuxen Hitlermusche. Jag andas YES. Jag kan bara få ordet YES ut ur min mun. Jag är YES.

Vafan är det för skitirriterande harfest som pågår 24/7 utanför vårt hus?! Varje gång man kastar en blick utanför husets väggar så kan man se minst en hare som håller på och fånar sig. Ofta är det flera som rusar runt i en ring eller något annat lika totalt intelligensbefriat. Dessutom flyttar de inte på sig när man går/kör förbi utan bara sjunker ihop lite SOM OM de inte syntes?! Så jävulskt dumma.

Såhär ser det ut HELA tiden alltså, var jag än vänder min blick vid vilken tidpunkt som helst:

Behövde inte ens googla på "dum hare", det räckte med vanliga "hare". Alla harar är tydligen dumma.

Ni som har hare som favoritdjur kan ju tänka om.

Efter filmen. Anna är borta. Hon bara försvann. Spårlöst.

 

Hej. Nu ska vi se skräckfilm. Här är vi oförstörda, innan skräckens inverkan.