ingenspeciellen

Det snöade innan. Horisontellt typ. Rätt in i småögonen. Fick ont i huvudet då.

Jag blev skitglad förut när jag ba gjorde kaoz inne på Maxi, plockade på mig hur mycket mat som helst, sedan kostade det ändå bara 207 kronor. Bland annat köpte jag köttfärs och den ska jag nu svida om till köttfärssås. Var tanken.

I alla fall. Den där snön.

Inför kvällens cykeltur till Söderport planerade jag följande kläder: linne, jeansskjorta, tröja, jacka, långkalsonger och byxor. Nu ba vill jag ha underställströja också? Om det inte hade varit en vidrig och avskyvärd polokrage på min så hade jag haft den. Framtida affärsverksamhet: underställ i klädsamma former. Till exempel ett underställslinne. Fan vad gött det hade varit. Tight och slimmat runt magen är ju prio 1 när det blåser ute.



Aja hejdå. Spisen nästa.

Tjaba.

Dagens schema:
köpa skivor hos C Ohlson
hämta bok på biblioteket
handla mat
träna
förbereda intervju
kolla P3 Guld
intervjua Duvchi på Söderport



Det är Duvchi. Kul förresten att Germund Stenhag nämnde honom på P3 just när jag skrev hans namn.

Vi på Heta Listan, RadioShore är sååå aktuella.

Hello from ant1mat3rie on Vimeo.

ÅH GUD mitt hjärta pickar likt en undulats just nu. Är nervös för tusen ting men kan inte komma på ett enda. Har befunnit mig i detta tillstånd över en timme nu, har fått russinfingrar av all kallsvett TYP!

I dag när jag var färdig hos sjukgymnasten och skulle klä av mig inför duschen kom det in en kvinna i omklädningsrummet. Och inte för att vara sådan, men man såg på henne att hon inte var den skarpaste knifen (stumt k). På den grövsta kalmaritiska jag någonsin hört satte hon igång.

Kvinna - blbz tlidxrtp olsihgmv pos njfcblöfdö vpjg
Ellen - ....Hehe ja jo...?
Kvinna - kiyeuoi klhdlkgh ojeog beue thox fnru amfngfo orhgn poe hl lkhksxsdg ljldsrjgl jwihirfh osldll ogogo na ors  voohsxdlh pjrgn
Ellen - Heeeh mm...
Kvinna - eörpuvliuwavo blrsiihf eruf skoa e'e obb?
Ellen - ...Vad sa du nu?
Kvinna - Skau ti skoa e'e obb?
Ellen - Jag ska till skolan nu!
Kvinna - poiuresivh iohjfjh hoe yka omku pehi utafö Bäja
Ellen - Ja jo. Det är ju väldigt halt ute nu. *river av mig kläderna och springer in i duschen*

Angående träningen då. Mr Knee (stumt k) pallade inte det förväntade trycket så det slutade typ med att jag bara låg på en brits och lyfte benet med en 2kilosvikt på. Effektivt!

Detta är en sådan dag då man tar ett helt vanligt webcamfoto på sig själv

och går vidare i livet. Sedan är det plötsligt juli och man tar ett foto igen och gör en ful min

och efter att man tagit det fotot kollar man i arkivet från januari och ba Men för i HELVETE Ellen varför använde du inte brun-utan-sol?!

Detta är en sådan dag.

JAHA?! Så insåg jag plötsligt att jag slutat lyssna på denna låt. Varför har jag gjort det? Den är ju i klass med vilken Mange Makers som helst.

Vår nuvarande kurs heter Radioproduktion och är hur kul som helst. Dock 1 jag är skittrött efter att bara ha suttit och redigerat inslag hela dagen. Och dock 2 jag är "marantzansvarig" det vill säga tvingad att bära runt på en stor väska med inspelningsutrustning 24/7.

Så sedan jag kom hem för en timme sedan har jag suttit apatisk i sängen med datorn på magen. Fast såklart med alfapetlådan emellan datorn och tröjan. Vill ju inte sabba fläkten.





Nu ska jag ändå resa mig.
Leta reda på mina shorts till sjukgymnastiken i morgon.

...Det har jag gjort nu. Intressant att jag letade GRUNDLIGT från garderobens högsta hylla till den näst nedersta när jag upptäckte att shortsen låg synliga på den nedersta.

Just hemkommen från sjukgymnasten. Muskelstyrkan i mitt dåliga ben motsvarar ungefär 50% av styrkan i det friska. Ska börja på sjukgymnastikens gym nu, med start fredag. Beräknad rehabtid: 3-6 månader.

För övrigt så har jag nu träffat en allmänläkare, tre ortopeder och tre sjukgymnaster. Ingen har kunnat sätta definitiv diagnos på lillknät.

Och slutligen vill jag be om ursäkt till dagens sjukgymnast för att jag var cykelsvettig, osminkad, iklädd mjukisbyxor och för att mitt hår var så fett idag. Och för att jag hade orakade ben, men det är fan vinter. Man får ta till alla medel för att inte förfrysa sig.


Ska duscha nu iallafall. Som kompensation. Sedan ska jag vila och sedan till skolan för att jobba med skolarbete och sedan ska vi ha stormöte med alla som sänder radio. God bajs.

OKEJ.

Rolf-Göran Bengtsson har just vunnit Jerringpriset. Fan vad kul. Jag blir glad in i hästhjärtat!

Nu intervjuas han av Pamela Andersson (?) i svtplay.

"Har du pratat med hästen än?"
"Tror du han blir glad?"
"Så spännande med två hästar, som en liten uttagning du kan ha hemma!"
"Hälsa Casall och Ninja!"

MEN FÖR I HELVETE KÄNNER JAG DÅ.

Varför detta äckliga skitdaltande? Bara för att R-G rider gör inte det honom till en mindre professionell idrottsman. Han ska inte förminskas på sådant sätt. Klart som fan att han inte ringer hem till sin häst och berättar om priset. Och hästen sedan. Ingen prickig ponny direkt, utan framavlad perfektion värd en astronomisk summa.

R-G är 49 år och tävlar på en oerhört professionell nivå. Han borde respekteras och upphöjas till en sjuk nivå.


Istället låter det såhär på twitter:

Jerringpriset består i år av ett knippe morötter och en ryktborste.

May the horse be with you...

Och Rolf Göran... Var det inte en idrottsgala...??? Häst=hobby

Ingen som ger hästen nån cred.. Det är ju ändå inte RolfGöran som hoppar.

Man undrar ju vad Hellner hade kunnat åstadkomma med en häst som gjorde halva jobbet.

Alla säger: "prova själv rid en häst". Nej, varför då? Jag vill bara äta den! Punkt.


Vad är det med ridsport som gör den fånig? Att man har tighta byxor? Hjälm? Sitter 2 meter ovanpå ett djur som i sin tur kan hoppa över 2 meter högt, springa i en hastighet på över 80 km/h och väga över 1000 kg?

Varför är det kutym att nedvärdera hästar och ridsport? VAAAA?



Ska sova nu.

smör
mjölk
yoghurt
sallad

Dagens inköpslista. Jättekul.

Denna natt drömde jag att jag skulle från Hånger (hemma) till Värnamo (stan) och hade fett brådis. Mitt ute i skogen var vägen plötsligt avspärrad med gula band. Jag såg inte detta i tid utan bilen körde rätt in i banden som tänjdes ut och sedan skjutsade tillbaka bilen. Den avspärrade delen av vägen var spånströdd och jag förstod att det var Hubertusjakt på g.

Jag vände bilen och körde in på en skogsväg. Körde en bit sen blev vägen avspärrad igen av samma gula band. Hubertusjakt igen. Efter en liten stund rusade hela den tävlande klungan förbi, fast alla hästar var Haflinger.

När klungan var förbi körde jag genom bandet. Skogsvägen fortsatte. När jag slutligen såg landsvägen till höger svängde jag nedför ett stup för att komma till den?!

 

Minns ej hur det gick.

Idag på min PW längs havet (är djupt) var det översvämningar längs promenadvägen. Först isgata och sedan issörja och sedan iskallt vatten. Denna upptrappning gjorde att jag såklart inte insåg katastrofen förrän jag och mina icke-vattentäta skor befann oss mitt i den. Så jag löpte rätt igenom. Is i skorna och is i hjärtat för några ögonblick. Efter den värsta delen återstod snirklig isgata. 

Jag ba OKEJ, låt mig då göra dagens goda gärning. Varna mina medmänniskor. Alla som gick motsatt håll fick katastrofmeddelandet av mig:
"DON'T GO THERE! I'M SERIOUS?! YOU DON'T WANNA GO THERE!"
eller kanske var det:
"Eh hehe, det är jättemycket vatten där borta. Jag blev helt blöt om fötterna. Jättemycket är det."

Samtliga, även tanten med gångstavarna, tackade mig men fortsatte sedan rätt mot katastrofen. De tänkte gå runt.



Och visst. Jag klarade inte att gå runt. Men jag hade ju bara jävligt långa ben, kraftiga kängor och ett välarbetat balanssinne efter 10 års ridning. Dock ett instabilt knä ju. Så alla de andra klarade sig säääkert undan vatten i skorna.

Iallafall: de blev varnade. Av mig.

Nu har jag varit hemma i 20 minuter och fortfarande inte klätt av mig. Sjukt kallt idag.

MVH // tinar

Man ska ju inte ta ut segern i förskott, men fan vilken misslyckad FREDAG DEN TRETTONDE det har varit idag?!

Slå ihop dessa och begrunda hur mycket otur jag (hittills) haft idag:

uppvaknande till Morgonpasset
+
medvind till skolan
+
framgångsrikt musikmöte
+
framgångsrikt inlämnande av manus
+
spontant fredagsmys med klassen i en datasal
+
en stund med livve och julle på stan
+
en stund med korridorskamrater på stan
+
bacon och ägg, första baconen jag ätit i Kalmar
+
ett glas vin i detta nu kombat med chips

OCH IKVÄLL SKA VI HA FEZT I KORRIDOREN OCKSÅ?!

Enda minuset var den obligatoriska motvinden på vägen hem. Se på min frilla ba.

MVH //[email protected]

Varför ligger det bara prestation i att motionera?

"Va? Motionerar du? Själv är jag så bekväm med mitt eget sällskap att jag kan stanna inne och mysa med bara mig själv en hel dag."

"Va? Motionerar du? Själv är jag en sådan ångestbefriad människa att jag kan äta vad jag vill utan att få ett uns ångest."


Det finns aldrig någon som skryter om hur länge de klarar sig ensamma. Det är ingen bedrift. Att löpa fort som fan i 8 km däremot, DAMN!





Alla världens ideal.

Ni vet att jag gått och blivit musikansvarig för studentradion in Kalle. Om ni vill ha mer info om kanalen, när sändningarna börjar och så vidare så var goda att facebookgilla DENNA sida!

Okej tack.

BARA ATT TA FRAM PLÅNKAN ALLTSÅ!

Det är en sådan dag då höstjackan plötsligt blev för kall och vinterjackan blev lagom. En eftermiddag i oktober med kompakt höstdimma. Horisonten försvinner bort i det luddiga vita som ligger tätt över Kalmarsund. Vid Kalmar Centralstations cykelparkering har de blöta lövmassorna på marken blivit så djupa att lukten från dem känns kvävande.

 

Det råder full aktivitet på bangården. Öresundståget mot Köpenhamn avgår om några minuter och flera resenärer med stora väskor skyndar mot vagnarna. Den fuktiga luften väter omärkbart deras hår och ytterkläder. Det förväntansfulla ljudet av rullväskornas hjul mot marken blandas med motorbuller, höjda röster och snabba klackskor som rusar förbi. Barnfamiljer stressar och pensionärer krånglar med rollatorer.

Utanför en vagn står två personer och håller hårt om varandra. Kvinnan är något kortare än mannen. Hon har sitt ansikte pressat mot hans hals, hans ansikte är riktat nedåt och han blundar. Deras stillhet är påtaglig i rusningen på perrongen.

 

På perrongen står även Amanda Lidman, 24 år, med en stor ryggsäck vid fötterna. Hennes hållning är stel, den rosa halsduken är hårt dragen runt halsen och mössan långt nedtryckt. Blonda hårtestar sticker ut runt ansiktet. Hon väntar på sin väninna, tillsammans ska de ta tåget hem till barndomsstaden Malmö. De båda studerar på Linnéuniversitetet och för första gången den här terminen ska de åka hem över en helg.

 

– Det ska bli jättekul! Jag har en massa saker planerade så det känns nästan lite pirrigt och nervöst, säger Amanda Lidman.

 

Ett skarpt ringande hörs plötsligt, ett tåg ska strax ankomma till stationen och bommarna fälls därför ned. Samtidigt visslar en konduktör, tåget mot Köpenhamn avgår alldeles snart.

 

Inne i stationshuset, byggt 1874, är situationen annorlunda. Stillheten är ett faktum. Det luktar starkt av cigarettrök och människokropp. Kylan utomhus har fått de väntande resenärerna att tränga ihop sig, armar mot armar och ben mot ben. Prasslet från vinterjackorna överröstas av de frusna suckarna inifrån höstjackorna. En kille lyssnar på musik i sin telefon, diskanten från musiken hörs genom hans hörlurar. Killens mungipor är riktade nedåt och hans blick stirrar på en punkt i golvet.

 

På en av bänkarna sitter Claes Mattsson, 67 år. Han väntar på bussen som ska ta honom till Länssjukhuset. Det är åtta minuter tills bussen går. Han kliar sig sakta under den rutiga kepsen med öronlappar och suckar tyst.
– Det är dags för hälsokontroll. Egentligen skulle jag ha cyklat men det var så förbaskat kallt idag. Då är det bra att man kan ta bussen i stället. Nu är det bara sex minuter kvar, säger Claes Mattsson.

 

Bara några minuter har förflutit på Kalmar Centralstation, men ändå har alla möjliga känslor rusat förbi. Stress, separationsångest, tristess, förväntan, nervositet, avslappning, glädje och ledsamhet.
Alla dessa känslor som utspelats på denna plats i 137 år har satt sin prägel. Vem du än är så är det omöjligt att lämna Kalmar Centralstation oberörd.