ingenspeciellen

Det är helt lugnt att ni inte alls reagerade på föregående inlägg. Det var inte alls jobbigt att skriva det. Tog bara 5 min att skriva och lägga upp bilder. Helt lugnt.

Vi är hundvakter nu. Från igår till lördag. Den där stora bamsehunden vid namn Gustav som ni kanske minns. Herregud vad krävande han är iallafall. Likt ett spädbarn behöver han attention HELA tiden, annars skäller han så det hörs i hela området. Dessutom är hans husse och matte tyska så om man ber honom vara tyst fattar han nada.

08:25
Första svettdroppen tränger fram i min panna. Är så nervös att jag bara äter ett ägg och nio skedar yoghurt.

11:10
Hämtar ut min biljett hos ticnetombudet i Borås. Blir lite mindre nervös och lite mer förväntansfull. Svettas fortfarande, ofrånkomligt i 27 graders hetta.

13:15
Äter en halv hamburgare och dricker en öl.

14:45
Börjar köa till Paolo Nutini.

15:32
Står med stora ögon och ba FINNS HAN PÅ RIKTIGT?! Grejen med Paolo Nutini är att han, till skillnad från oss vanliga dödliga, är att han är snygg, söt, vacker, häftig, tuff och fin på samma gång. HELA TIDEN.









16:22
SÄTTER MIG NER. Lösningen till allt. Från 14:45 till 22:50 rörde jag mig inte ur fläcken. Och det gick hur bra som helst så länge man var en av de 50% som hann få plats att sätta sig ner mellan konserterna.



17:03
Gapskrattar år Ola Salo. Den mannen har karisma.



18:10
SÄTTER MIG NER. Flinar åt de stackare som inte hann sätta sig ner och därmed kommer få stå på en yta stor som två mjölkpaket i en timme. En av dessa stående stackare tog saken i egna händer och höll en entimmesmonolog för sig själv innehållandes frågesport, allsång på 1 person, försök att köpa en sittplats för 100 kronor med mera. Men bra jobb Hassan, den timmen gick fort. Iallafall för oss som satt ner.



19:10
Glasvegas drar igång. Bra de första två låtarna men sen låter allt likadant och man väntar bara på Coldplay.





20:50
Andlös väntan och förväntan.

21:20
Det börjar. Herregud vad det börjar. Eufori.



Om du någonsin skulle tveka så jo. Det är värt att trängas i 6,5 timmar för att stå third row. Det är värt att vara utan mat och vatten i 6,5 timmar för att stå third row. För Coldplay är allt värt.

21 timmar kvar till COLDPLAY och jag är så LYCKLIG att jag har blivit helt AVTRUBBAD. ÄR DET SANT? KAN INTE FÖRSTÅ.

När jag var yngre och råkade se Rapport blev jag alltid så fundersam vid ett visst tillfälle, det var när Katarina Sandström skulle sammanfatta sin sändning och sa såhär "Rapports schuvudnyheter ikväll..." kunde inte begripa vad det var för hittepå hon snackade.

Stackarn hade aldrig hört rikssvenska.

När vi ändå är inne på Rapport är inte steget till Aktuellt långt. Finns det fler än jag och Linnea som gärna kallade Jarl Alfredius för Frollo?

Slående lika!

Och nu hittade jag denna FANTASTISKA sång på youtube!

Är inte den hur jävulskt vacker som helst? FORTFARANDE?

Slutligen kommer en rolig anekdot gällande denna sång.

Jag var i åttaårsåldern och Ringaren i Notre Dame var min favoritkassett, hade den ständigt redo i min gula freestyle. En kväll fick jag lov av mamma att lyssna på berättelsen, men bara EN gång. Jag gjorde det. När jag var färdig låg jag dock och tänkte på den där sången Esmeralda sjunger, hur fin den var. Jag gjorde en fuling och spolade tillbaka kassetten lagom långt. <<REW. Lyssnade på de första stroferna, fick feeling, sjöng med, missbedömde min röstvolym pga hörlurar, mamma hörde, jag fick bannor. ELLEN, du fick ju bara lyssna EN GÅNG!

Kommer aldrig mer ta en nap under feber om en nap alltid kommer innebära att febern STIGER med 0,7 grader?! Är ganska paj nu alltså.

Men det är ändå kul att vara hes. Sjunger aldrig så mycket som när jag är hes, blir så förundrad över vilka toner rösten tar helt på eget initiativ.


Här är en bra video:

TOPP: Det har varit så sjukt KUL?! På riktigt så var det längesen som jag skrattde så mycket under ett dygn, stora gapskratt. Och jag har aldrig tidigare dansat till en synthkvinna framförandes Viva la Vida på ett stugområdes dansbana tillsammans med tre andra hysteriska Coldplay. Midsommaren var på det stora hela dunder så tack till samtliga.

BOTT: Var sjuk, höll på att börja gråta och längtade efter mamma klockan 00:30 ståendes mitt i Halmstad under midsommarnatten. Kallsvettades, hade lock för öronen, feber och ont i halsen. Trodde jag skulle svimma/kräkas/bajja ner mig.

Läget inatt var ganska kritiskt, 39 graders feber med mera. Stod i köket vid 03:30 och tyckte synd om mig själv. Läget idag är att jag inte kan prata. Är så hes att min röst bara är knarr och rasp.

Svennarna firar, systembolaget är slut
varenda flaska är såld, även de som egentligen gått ut.

Midsommar är här, vi klär oss i galon
och byter klacken mot gummiskon.

Sjung en visa, drick en nubbe
nyktra till för att kunna kissa mot en stubbe

Dansa runt en blommig stång
visa att du aldrig mot sommaren är vrång.

Små grodorna är lustiga att se
till och med prästens krans sitter på sne.

De som inte tar det lugnt med spriten
riskerar att dö i trafiken.



SNAPSVISA
(melodi: Räven raskar över isen)
Ända sen jag varit liten
Har man varnat mig för spriten
Åren går
Och jag förstår
Att den är bra för aptiten



Glad Midsommar kompisar. Kom inte hem överkörda.

Idag har jag gjort följande:
jobbat
köpt en VOLUMEBOOST SUPER XTRA EFFECTIVE-mascara
tagit en getingspruta i vänster lår
plockat typ 100 smultron, ätit 50
bokat tågbiljett till Göteborg
läst Livet Deluxe

Spoiler alert! Säsongsavslutningen av Gossip Girl!

Om ni någonsin har känt ert hjärta fladdra till bara en liten aning när ni sett på Chuck Bass så bara MÅSTE ni se dessa två klipp.

http://youtu.be/Gr97kBFjeOA

http://youtu.be/jhHeLQS5gSI

I det första, när Chuck vid 1:48 säger "Tell me!" då brister mitt hjärta och tårar svämmar över.

Det andra klippet är bara alla känslor som finns i hela kroppen rätt upp i leendet man får när Chuck och Blair dansar tillsammans och skrattar.

Jag och Lina drog på oss gummistövlarna, packade in metspöna i bilen och grävde fram några maskar, satte oss i bilen och körde iväg till en brygga i Vidöstern. Så kom det några små fiskar som snällt åt våra maskar men smidigt undgick våra krokar. TYPISKT. Fyrtiotre halvnapp men inget helnapp.

Vi åkte in till stan istället och gjorde som man gör nuförtiden, istället för att fånga sin mat med nylonlina så köper man en kebabpizza på Hornaryd.

Gott så.

Ny arbetsvecka imorgon. Känns tungt när skolisarna har sommarlov. Faktumet sista arbetsveckan gör det hela lite lättare.

Klockan är 02:33 och jag är pigg som en såndär fisk som heter piggvar. Därför rensar jag igenom bilderna på datorn och hittar följande bild:



Och jag fattar inte vad detta är för bild?! Den heter "fat guy in boat" och någon har sparat den bland mina bilder. Vem? Varför?

Jag sitter i soffan när Hannes kommer hem från stan. Han rusar in och skriker ELLEN KOLLA HÄR och så håller han upp något framför mitt ansikte ni vet sådär nära så att man inte ser. Jätteuppspelt säger han att det är Twilight han har hyrt på biblioteket. Filmen New Moon. Han tycker de filmerna är SÅ BRA.

Nu vill jag visa något som jag är så gränslöst lycklig för. Se här:

Gör som Hannes och visar skitnära och jätteuppspelt.

JENS LAPIDUS TREDJE BOK, LIVET DELUXE! Vi får äntligen träffa JW, Jorge och Radovan igen. Är på riktigt helt andäktig och sitter med ena handen smekandes över boken.




"De vill inte leva vilket liv som helst. De vill leva livet deluxe."

Det var torsdagen den 16 juni 2011, klockan var 22:48 och jag hade jobbat, varit med kompisar och gått PW, en plötslig ingivelse sa mig att NU, nu gäller det. Det är nu eller aldrig, nu händer det, plötsligt händer det! Jag stålsatte mig, andades in djupt och böjde mig sakta framåt med armarna utsträckta, långsamt kom golvet närmare fingertopparna och PLÖTSLIGT HÄNDE DET!!

JAG NUDDADE GOLVET MED FINGRARNA! ÄR SÅ JÄVULSKT LYCKLIG ATM!

Flera år, ett helt liv vad jag kan minnas, har gått utan att jag lyckats, en lång tid som den stelaste och ovigaste typen i sällskapet. Den tiden är förbi. Idag börjar ett nytt kapitel.

KAPITEL 2:

Här ser ni en ovanlig syn - mig i halsband. Ty jag har svårt för halsband, använder dem väldigt sällan och känner mig obekväm när jag väl har det. Men jag har många fina som jag fått och då är ju problemet ett faktum. Jag borde använda mina halsband men kan inte. Den här helgen har därför varit ett slags fat camp fast med halsband. Känner mig fortfarande inkedjad. Vilket i och för sig är helt i sin ordning, jag är ju inkedjad.

Vaknade halv tolv och under de kommande två timmarna hade jag absoult noll att göra. Letade fram papper och penna och skrev sån lista som man gjorde som litet kid.

Med saker som man kan göra då alltså. Tiden gick och till slut kunde jag nu kryssa för två punkter. Skicka ett mail och skriva en FB-status. Men har jag haft tråkigt? NEJ! tiden har bara runnit iväg nu när jag faktiskt har saker att göra. Känner mig nästan stressad. Purpose fulfilled (tänkte först skriva forfilled men sen googlade jag och ba hehe nej).

Och här är det där märket som jag egentligen inte vet vad det står för men när jag gör det tänker jag alltid "klockrent" eller "klockis" som det är modernt att säga nu.

 

Oj herregud alltså. Det står ett Pringlesrör precis bredvid mig från Hannes chipssession igår. Tog ett chips och JÄVLAR VAD STARKT DET VAR?!?!

Ni ser vad som hände, jag blev helt tårögd? Det fanns tydligen en anledning till att majoriteten av chipsen fortfarande ligger i sitt rör. Stackars Hannes lilla pojksvalg måste haft det kämpigt igår.

... Okej vände på röret nu så att jag såg loggan. Köp inte Pringles XTREME SPICY.

Ty de är XTREME SPICY.

Min kropp spelar mig ett spratt just nu. Det finns inte en yta på den förutom ansiktet (tack och LOV) som inte kliar. Myggbett, knottbet, loppbett och sjukt långvarigt soleksem. Hur tröttsamt länge ska detta vara?

Nu är jag nyinsmord på hela höger skulderblad. Det började akutklia nyss och jag fick panik för jag trodde jag var ensam hemma. Skrek HALLÅ?! högt över ägorna och gudskelov så var lille Hannes hemma så han fick hjälpa mig med att smörja in mig med kortisonsalva.



Innan skulle jag gå ut på PW. Velade här hemma för VAD skulle jag ha på mig? Kortärmat långärmat regnjacka vindjacka och så vidare. Mamma sa att det var jättevarmt ute och föste iväg mig med bara en tunn tröja på. Jaha sa jag och blev snällt ivägföst. Och så var det så jävulskt KALLT?!?! 15 grader, blåst och regn. Grundlurad av mamma.



Ni bygdebor märkte kanske att det hade regnat lite inatt, därmed kunde jag gå i sandlådan på jobbet idag också utan att få sand i skorna. Win! Kunde putta på i en evighet, "Ellen, putta på det långsta!", barnen blev glada och it was a win-win-situation!

I tisdags var det en som kissade på sig uppe i en klätterställning så att det regnade kiss på den som satt under. Tänk er den situationen.

Jag får paniiik. Sitter i vårt uterum och kokar i kroppen. Varför? För att om jag öppnar ett fönster till så skallrar jag av köld. Dessutom har jag fått något vidrigt värmeeksem eller soleksem på armar och skinkor. Kliar så jag blir loco. Och just nu kom en spyfluga med den briljanta idén att en omloppsbana runt mitt huvud är the purpose of his life.

Lösningen på mina problem är brieost. Livets goda.

Natten till igår var den värsta på länge. 30+ på mitt rum och ljudet av en mygga. En myggjävel som bet mig under en tå, i den tjocka huden som gör det helt omöjligt att få något resultat på sitt kli. Det fortsätter klia. Vaknade mitt i natten av en brännande känsla. Luften i mitt rum var så het att den brände på mina ben?! Sov resten av natten i Linneas rum = österläge = fult solpådrag i rummet ca klockan 05. Gott så.

Igår när jag körde hem från min ridlektion så öppnade sig himlen. Mitt i skogarna mellan Sörsjö och Åminne var jag tvungen att stanna eftersom jag inte såg mer än 5 meter framåt. I min ensamhet satt jag och lyssnade på Radiosporten som refererade fotboll, vid varje blixt knastrade till så högt i radion att det sprakade i öronen på mig.

Det positiva med 25 mm regn är att sandlådan på jobbet var genomblöt idag = man kan gå i den utan att få sand i skorna. TJOHEJ.

Temperaturen har äntligen sjunkit ner till hanterbara 22 grader och vi kan äntligen slappna av. Man kan sitta ner utan att klibba fast i stolen, man kan föra fingret över pekplattan utan att det trubbar fast sig, man kan ha kläder på sig och man kan tänka tankar som står över tankar som "varmt", "toa ", "mat" och "VARMT".

Istället kan man börja fundera på varifrån den här ehec-smittan egentligen kommer? De stackars böngroddarna har ju bevisat sin oskuld. Fast näe, det funderar jag inte jättemycket på.

Tidigare ikväll var jag ute på min PW. På mitt träningsschema stod 10 min gång, 10 min spring, 10 min gång och jag var lite orolig över etapp 2. Man är ju ingen höjdare på att springa alltså. MEN OJ så smidigt det gick. Några veckors upptrappande träning har ju tydligen gett lite resultat på lillkondisen. Så när jag kom "i mål" var jag glad trots att Frida Fluga, Frits Fluga, Frasse Fluga, Fabian Fluga och Fredrik Fluga hade hängt med mig runt huvudet som en liten härlig supporterklubb sen minut 2, trots det och trots att svetten rann längs kinderna var jag glad.

Och är fortfarande. Nu ska jag se på film. Imorgon jobba 9-16.

Hela jag är ett enda stort YES. YES står skrivet över mitt ansikte likt en förvuxen Hitlermusche. Jag andas YES. Jag kan bara få ordet YES ut ur min mun. Jag är YES.

Vafan är det för skitirriterande harfest som pågår 24/7 utanför vårt hus?! Varje gång man kastar en blick utanför husets väggar så kan man se minst en hare som håller på och fånar sig. Ofta är det flera som rusar runt i en ring eller något annat lika totalt intelligensbefriat. Dessutom flyttar de inte på sig när man går/kör förbi utan bara sjunker ihop lite SOM OM de inte syntes?! Så jävulskt dumma.

Såhär ser det ut HELA tiden alltså, var jag än vänder min blick vid vilken tidpunkt som helst:

Behövde inte ens googla på "dum hare", det räckte med vanliga "hare". Alla harar är tydligen dumma.

Ni som har hare som favoritdjur kan ju tänka om.

Efter filmen. Anna är borta. Hon bara försvann. Spårlöst.

 

Hej. Nu ska vi se skräckfilm. Här är vi oförstörda, innan skräckens inverkan.

ÄNTLIGEN har jag fått sola! Har längtat efter det varje gång jag sett en liten solglimt men antingen har det varit 13 grader varmt ute eller så har jag jobbat. Idag har jag och Angela stekt i vår trädgård och badat i världens smutsigaste insjö. När man reser sig upp så är varje hårstrå på kroppen markerat med brun smuts.

Har jag fått färg då? Of course my horse har jag det. Har jag bränt mig då? Of course my horse har jag det. På mitt vanliga ställe = ögonlocken.

Jättesvidigt.

Nu ska jag sminka över det, klä på mig annat än ett genomskinligt linne med mystiska fläckar på (TACK Linnea) , hämta Angela och sen åka in till stan för att hyra filmer.

...Och köpa godis.

Alltså sweet baby jesus. Jag är så uttråkad att jag kan dö. Har inte gjort någonting på tre timmar förutom att stirra rätt ut. Jo, skrivit en facebookstatus och lånat om 5 böcker via bibliotekets hemsida. Och nu fyllde jag i mina senaste jobbtimmar. Kul förresten att de timmar jag fyllt i sen 24 maj ännu inte har blivit godkända. Lovande!

På tal om jobb så har mamma erbjudit mig jobb 3 veckor i sommar. Det var ju snällt. Men, och detta är ett stort MEN, de tre veckorna är 29, 30 och 31 aka de tre finaste veckorna på året. Vill jag då jobba heltid i Bredaryd? Nej. Vill jag tjäna pengar i sommar? Ja.

Dilemmat i detta!

7-16 jobb
Nu: studentskiva
Fråga: varför heter det egentligen skiva?