ingenspeciellen

Idag fyller Hannes 12 år. Hipp hurra. Utav mig och Linnea fick han en resa till Liseberg, den kommer ske imorgon! TJOHEJ! Jag ska åka ATMOSFEAAAAR.

För oss andra innebar det en tidig morgon, 45 minuters mindre sovtid fick sina påföljder. Jag jobbade från 9 till 16 och det var helt okej. Dock blev det lite körigt på eftermiddagen när det regnade och vi fick trängas inne. Jag bytte 1 st bajsblöja. När jag slutade så ringde jag till mamma och blev tvungen att åka till Värnamo och handla mat och en tårta till Hannes. MM skitkul, jag var inte alls seg. Kunde trycka ett pekfinger hur hårt som helst in i nacken ty den var domnad på grund av trötthet.

I Värnamo var det såklart "rusningstrafik". Först höll jag på att krocka med en gubbjävel som körde ut från OKQ8 ut på Halmstadvägen, han stannade MITT I min bana?! Han skulle svänga vänster och glömde typ kolla åt just vänster? Dessutom satt han framåtlutad. Det säger så mycket om en chaufför. Sen när jag kom från Åhléns och skulle mot stationen, då är det ju högerregeln där och det är ju INTE jag som har företräde. Gissa hur många bilar som körde förbi och hur många som stannade?! Ni kan ju tänka er. Alla stannade. Och jag vinkade att DET ÄR DU! Ändå kör inte vissa. En ful kvinna började till och med skaka på huvudet när jag pekade på henne. Jag blev skitirri och ba JOOOOOOOOO och nickade. Då körde hon iväg mycket hackigt och nära till motorstopp.

Jag kom hem en timme efter att jag slutat. Då blev jag uttvingad på vår fotbollsplan för att spela med Hannes, pappa och Linnea, pappa hade stålhätta och det säger väl allt. AJ.

På mitt träningsschema i dag stod styrketräning. Var högröd i ansiktet när telefonen ringde och mamma hojtade BÖRJA MED MATEN! Jag tänkte efter 0,1 s sen vidarebefodrade jag det till pappa.

Nu sitter jag helt död i soffan. Första egentiden idag. Är så trött i magmusklerna att jag inte kan prata ens. Fem minuter tog det innan mamma gastade KAN DU KANSKE HJÄLPA TILL?

NEJ.

NEJ FÖRFAN.

Kan knappt röra mig. Jag och Linnea gav oss ut och cyklade innan. Syskonrivaliteten gjorde att jag körde för livet. 7 km på 23 minuter. Sen 6 solhälsningar. Sen studsmatta. Sen en evighetslång stretchsession som gjorde att jag skakade i hela kroppen.

 

Nu ska jag och Linnea fortsätta va. Hejdå.

Jag hade verkligen för avsikt att uppdatera igår, det hade jag verkligen. Dock så kan jag inte styra över vädrets makter så när det mullrade i horisonten stängde jag snällt av datorn och drog ur kontakten. Dessutom var jag lite körig i magen så att säga efter lördagskvällen, hade inte krafter att sitta uppe utan sov hela eftermiddagen och åt pizza på kvällen.

Idag började jag mitt nya jobb. Vilken succé det blev, jag fick åka på studiebesök på en bondgård. Klappa kalvar och få kodregel över hela mig när jag klappade en ko som ville klia sig på mig. Luktar bajj om hela jackan. På riktigt alltså så kommer detta jobbet bli skitkul. Bra kollegor och jag ska vara med småbarnen = det roligast










Pallar inte mer. Ska leta efter katten istället.

Jag och Linnea väntar middagsgäster. De skulle kommit för 2 minuter sedan. Jag har inte bytt om ännu. Jag har inte heller börjat skala räkorna som mamma bad mig om.

Jag målade nämligen naglarna för 40 MINUTER SEN OCH DE HAR FORTFARANDE INTE TORKAT?!

Hejdå.

Så gav jag mig alltså av med bilen klockan 07:25 imorse, 5 minuter försenad. Körde körde och körde till miniflygplatsen nordväst (sa min inre kompass) om Göteborg. Kom dit 5 minuter försenad (fattar inte hur det är möjligt att jag räknade rätt PÅ MINUTEN?), hämtade Linnea och Elin sen körde jag hem igen. Efter lite turer i Värnamo var vi hemma 13:30. Sex härliga timmar framför ratten idag alltså.

Nu ligger det en liten nassegris här i soffan, tror inte det gick 5 minuter innan hon sov efter att hon lagt sig ner.

Jag sitter bredvid som en livvakt. Hannes var helt otroligt störig innan, körde in sin cykel i huset, hoppade i soffan och höll på. LÅT HENNE SOVA?!

...Vi ska faktiskt ut ikväll ditt retard.

 

VET NI förresten vad som hände förut? Nej, såklart inte. Det var nämligen så att jag fick ett telefonsamtal som gav mig jobb från måndag till midsommar. TJOHO! TJOHEJ! Ska jobba på en förskola/ett dagis. Gud så skönt. Det var precis fram till midsommar som jag vill jobba. Vad som ska hända under juli månad är ännu ett ?. Under augusti ska jag leta lägenhet/rum i Kalmar och sen flytta. FÖRHOPPNINGSVIS. Vi vet ju hur det gick sist jag trodde att jag skulle komma in på en kurs/utbildning. Total fail.

"Imorgon är det golf och jag bävar för mina sneda slag."

Det värsta med att vara ensam hemma med pappa är att jag tvingas agera ständigt bollplank för hans eviga golfsvada. Det går inte en dag utan att han pratar om golf, inte en dag utan att han tränar på sin swing och troligen inte en timme utan att han tänker på golf.

Hade jag inte fötts i den här familjen där både mor och far spelar, då hade jag aldrig tänkt på golf. Seriöst.

Nu tvingas jag lyssna på golfanekdoter, studera väderförhållanden, läsa golftidningar på toaletten, flytta på golfbagar när jag ska köra ut min cykel och så vidare i all oändlighet.

Det värsta är ändå detta eviga tjatande och dissekerande av senaste rundan. Känslan av det gråluddiga skynke som sakta halas ner mellan mitt medvetande och omvärlden när pappa sätter igång och berättar om lillfingrets vinkel, blicken, höften, utslagsposition vid tredje hålet och blaaaa bla blablab lablbalbalbaaaaaa.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/levande-foster-dilemma-vid-aborter_6173807.svd

Märk väl att vi talar om foster här, inte barn. Det är något som lever i din livmoder men så länge du inte vill ha det kallas det för ett foster. Vill du ha det blir det en liten bebis. Prova att byta ut ordet "foster" mot "bebis".

I vissa länder dödas fostret med hjälp av en injektion av kaliumklorid i fostrets hjärta.
I vissa länder dödas bebisen med hjälp av en injektion av kaliumklorid i bebisens hjärta.

Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon.
Det känns fruktansvärt att låta fullt friska bebisar ligga och dö framför våra ögon.

Och sen detta:

Rörelserna och ljuden betyder dock inte att fostret har liv, tycker hon.
- Vi tycker ju inte det. Autonoma reflexer är inte lika med liv, säger Teleman.

Men hur kan man döda något som inte lever?

 

 

Vill bara understryka att jag är för abort, blev bara illa berörd av denna artikel. Ett olösligt problem verkar det ju som. Eller kan man bara sänka rätten med några veckor? Så att liv inte tas? Men när blir ett liv ett liv?

Jag håller på att tvätta just nu. Sorterade hela tvättkorgen innan i mycket fina högar. Vitt, svart, jeans, randigt, rött och till och med en BEIGE hög!

Med beige tröjor och tröjor med lite rosa i och hudfärgade underkläder och så vidare. Kände mig så duktig.


...Därför var det inte så kul när jag upptäckte att min allra nyaste och allra finaste beige blus verkar ha blivit ROSA?! Satte handen för ansiktet när jag såg det och förbannade mig själv. Varför kan det aldrig bli rätt?

Nu ringde det i telefonen. Var man än letar i hela min kropp så lovar jag att man inte kan hitta en enda reaktion på den signalen. Det finns inte en nervtråd i min kropp som tänkte rusa upp och lyfta luren. Jag gör det inte. Iallafall inte om jag sitter ner och det är andra hemma. Never ever. Never say never? Jofan, detta är never.

Från ovanvåningen hör man dock hur toadörren rycks upp och någon vrålar JAG TAR DET! Sedan hör man Hannes älgkliv dundra genom hallen mot telefonen. Kan inte förstå det. Varför vill man svara i telefonen? Det är ett mysterium.

Tänk när det är mormor. Då kan man ju lika gärna sätta sig ner och ta fram en bok. Eller när det är till någon annan än mig (96% av gångerna), då händer det ju aldrig att den personen finns i samma rum utan man måste alltid gallskrika MAMMAAAAAAAAA eller PAAAAAAAAAAPPAAAAA över hela huset eller kanske till och med hela gården vår. Så svarar personen ja? SKITLÅNGT bort och man ba DET ÄR TELEFOOOOOOON och den ba vem är det? och så vet man ju aldrig det JAG VET INTE!! sen blir det tyst och man vet inte om personen är påväg eller vad som egentligen händer? Så ser man personen komma långt bort på ägorna, då går man in till telefonen igen och ba JO hon kommer om en stund.

När man istället bara kunde suttit kvar.

Vakna 12:30
Äta
Data
PW
Duscha
Äta
Data
TV
Sova

Typ så! De senaste dagarna. Därför tänkte jag att idag ska jag åtminstone klä på mig. Har haft samma tröja nästan dygnet runt nu sen i söndags... Ser det som dagens utmaning.

AA fast en till grej som jag VERKLIGEN ska göra idag är att dammsuga min dator! Lagret av damm/pollen som täcker den är inte nådigt. Tänk hur man knapprar på pollentangenterna och sen petar sig i ögat --> katastrof, och det händer mig HELA tiden.

Klockan är 01:14 och jag är inte trött ännu. Mitt dygn är nämligen omställt tjohej. Vaknar inte förrän 12 och somnar inte förrän tidigast 02.

Bra va? Då kan det bli en bra helg. Dock kanske inte lika bra om jag skulle behöva jobba någon dag.

Förresten så såg jag detta innan på svd.se:

Eh va? "Unika bilder"? "Som vi aldrig tidigare sett"? Fast det har vi ju! Alla har väl sett denna bild:

Och den togs ändå för över tre år sedan. Herregud vilka losers som härjar på svd.se.

När jag körde hem från min ridlektion idag så kliade jag mig i ett öga. Tydligen alldeles för våldsamt för linsen trillade ut. Fan! Var tvungen att köra resten av vägen med det ögat stängt.



Fick sån sjuk kramp i fejjan, för ja - ni ser ju hur många muskler som jobbar här. Kommer ihåg att när jag var runt 10 så hade jag komplex för att jag var så dålig på att blinka med ett öga.



Det såg ut ungefär så.

Har fortfarande lite komplex. Jag är ju inte direkt BRA på att blinka med ett öga, det är fortfarande en ansträngande gest att göra. Man kanske skulle träna lite mer. Flörta lite mer. Ha      ha. Hatar när folk blinkar med ett öga åt mig, blir så sjukt ställd. Vad hände just?! Och varför?



Annars så har jag just duschat som ni ser. När jag steg ur duschen så blev jag som vanligt lika moloken, för GUD vad jag hatar att torka mig. Finns det något tråkigare? Det tar så lång tid och det är jobbigt. TRÅKIGT. Ibland... Eller nej, ganska ofta faktiskt, ganska ofta brukar jag ha med mig en bok in i badrummet, så när det annars är dags att torka sig så lindar jag bara in mig i en handduk och ställer mig och läser några minuter. Sen är man ganska torr, behöver bara torka benen lite. TIPS TILL ER ALLTSÅ. Ta med en bok in i duschen och börja lufttorka istället!

Jag och Hannes är ensamma hemma. Han har studiedag, mamma är i Växjö på utbildning och pappa spelar golf. Vi sitter bredvid varandra i soffan. Jag läser en bok och Hannes pillar med ett block i knät. Jag kikar över hans taniga knän och ser att han sitter och kluddar i ett ritblock. Han ritar en bil. Ritar ett hus. Ritar en kossa bakifrån så att man ser rektum på den. Han ritar en pratbubbla och skriver med en tolvårings spretiga bokstäver "MU". Jag petar på det bruna märket på hans kind, det märket som har en ganska speciell historia.

För några veckor sedan fick jag syn på det när vi satt och åt.
"Vad har du på kinden egentligen?"
Hannes funderade, flinade till och blev lite generad.
"Syns det?"
"Ja?"
Han tog mog till sig, insåg att alla (jag, mamma och pappa) ville veta vad det var för märke som satt på hans kind.
"Jo eh... På nyårsafton så satt ju vi barn här i köket, och vi fick ju pommes frites... Då tog Simon upp en varm sån och gnuggade den mot min kind. Så det blev ett brännmärke där."

Så han har alltså ett ljusbrunt märke på sin kind från en pommes frites.

I eftermiddag ska vi äta enchiladas. Hannes hade tydligen ätit det på hemkunskapen och tyckt att det smakade fantastiskt.

Ikväll ska jag rida. Missade förra lektionen eftersom jag var i London och därför känns det helt otroligt att jag ska rida ikväll, det känns som om det var flera år sedan och jag LÄNGTAR verkligen.

Sitter här ensam och storlipar på riktigt åt youtubeklipp där American soldiers are returning home and surprises their loved ones. BUÄ. Tänker bara på när jag själv åkte hem från Danmark och hur jag lipade åt att träffa mamma, åt se Öresundsbron, att se Hånger, att se huset, att träffa pappa, att träffa Hannes, att träffa katten, att se köket, att se mitt rum och så vidare.

Tar mig samman nu. Torkar tårarna som hänger under hakan. Ser mig omkring och intalar mig ATT JAG ÄR HEMMA. JAG ÄR HEMMA. JAG ÄR TRYGG.

Jag hoppas att jag aldrig mer i mitt liv kommer uppleva att jag inte är trygg. Det är en av mina viktigaste känslor.

Såhär var det i London.

Jag kom dit på tisdagskvällen, mötte Linnea vid Oxford Circus och åkte sen hem till henne. Sov.

På onsdagen jobbade Linnea från 6-14. Hon hade ritat en karta till mig så att jag skulle kunna hitta till hennes jobb och möta henne där. Jag gick upp, klädde på mig, gick igenom fickorna 10 gånger så att jag hade kartan med mig, sen gick jag till tuben. När jag satt på tåget och skulle ta upp kartan så slog jag på fickorna sådär som mamman i Mysteriet på Greveholm gör när hon inte hittar nyckeln (som Ivar har och som Lillan tar), kartan var iallafall inte där - hade lyckats slarva bort den på den 4 minuter långa promenaden från lägenhet till tub. Fuckie. Fick gräva djupt i mitt minne och lyckades ändå hitta till Linneas jobb. Åt frukost där och pratade med Linneas stamkunder.

När hon slutade vid två åkte vi till Oxford Street och shoppade. Känner mig alltid som en fjortis när jag skriver eller säger ordet "shoppa". MEN det var iallafall vad vi gjorde den eftermiddagen. Sen åkte vi hem, åt, förferrade och sen åkte vi till Notting Hill för att gå på favoritklubben Arts Club. Fint, litet, bra musik, homiesvakt, fyllemat, i säng runt 4.

Torsdagens frukost intogs också på Linneas jobb (ett café) sen bar det av till Madame Tussaud's. Därinne flinade vi bredvid Robert Pattinson, samtalde med Leonardo DiCaprio, kramade Barack Obama, skällde ut Adolf Hitler, rökte med Audrey Hepburn, bitch slapade Justin Bieber med mera. Därinne fanns också en 4D-bio som vi var på, ni vet när det skvätter vatten och blåser luft i fejjan och sånt, det var dunder. Jag bjöd Linnea på restaurang eftersom min timlön är ungefär dubbelt så hög som hennes... Sen mötte vi upp lite fler och tog en öl.

På fredagen åkte jag in själv till stan och shoppade, sen när Linnea slutade åkte vi till Brick Lane, åt grillade hamburgare och kollade second hand. Den kvällen laddade vi rejält för att ta oss till en av Londons fetaste klubbar, Ministry of Sounds. Vi åkte dit, betalade £15, var inne 10 minuter, sen blev en viss person i sällskapet så pass packad att vi fick dra hem igen, nästan bärandes på denna individ... Kul. Du är skyldig mig pengarna för det. PLUS taxipengarna eftersom vi åkte buss åt helvete fel på natten.

På lördagen drog jag hem som sagt. Började resan runt 13 och var hemma 00. Gott så.