ingenspeciellen

Tjabaaaa.

Idag jobbar vi med radioproduktion hele dagen. Så vi hörs i afton!

Och PS jag sänder radio ikväll klockan 18-19 på radioshore.se.

Sammanfattat: en produktiv dag!

Tjena sidbena.

Vad gör ni? Hur mår ni?

Jag var i skolan från 10 till 20. Först föreläsning och sedan radioredigering och sedan sändning. Första Heta Listan med moi och Elin. Det gick... Finner inte rätt ord. Bra. Det gick bra. Svårhittat ord. Men det gick bra.

Såhär COOLT var det inne i studion:

Idag har det snöat och varit minusgrader i staden. Jag blev därför inte förvånad men likväl ASARG när mitt cykellås var fastfruset och därmed mission impossible att öppna när jag skulle dra hemåt vid 20:10. Så jag fick gå hem. Det var tråkigt.

Och sandet blev till guld med er ♥

Hello from ant1mat3rie on Vimeo.

och går vidare i livet. Sedan är det plötsligt juli och man tar ett foto igen och gör en ful min

och efter att man tagit det fotot kollar man i arkivet från januari och ba Men för i HELVETE Ellen varför använde du inte brun-utan-sol?!

Detta är en sådan dag.

JAHA?! Så insåg jag plötsligt att jag slutat lyssna på denna låt. Varför har jag gjort det? Den är ju i klass med vilken Mange Makers som helst.

Jag vände bilen och körde in på en skogsväg. Körde en bit sen blev vägen avspärrad igen av samma gula band. Hubertusjakt igen. Efter en liten stund rusade hela den tävlande klungan förbi, fast alla hästar var Haflinger.

När klungan var förbi körde jag genom bandet. Skogsvägen fortsatte. När jag slutligen såg landsvägen till höger svängde jag nedför ett stup för att komma till den?!

Minns ej hur det gick.

MVH // tinar

Det är en sådan dag då höstjackan plötsligt blev för kall och vinterjackan blev lagom. En eftermiddag i oktober med kompakt höstdimma. Horisonten försvinner bort i det luddiga vita som ligger tätt över Kalmarsund. Vid Kalmar Centralstations cykelparkering har de blöta lövmassorna på marken blivit så djupa att lukten från dem känns kvävande.

Det råder full aktivitet på bangården. Öresundståget mot Köpenhamn avgår om några minuter och flera resenärer med stora väskor skyndar mot vagnarna. Den fuktiga luften väter omärkbart deras hår och ytterkläder. Det förväntansfulla ljudet av rullväskornas hjul mot marken blandas med motorbuller, höjda röster och snabba klackskor som rusar förbi. Barnfamiljer stressar och pensionärer krånglar med rollatorer.

Utanför en vagn står två personer och håller hårt om varandra. Kvinnan är något kortare än mannen. Hon har sitt ansikte pressat mot hans hals, hans ansikte är riktat nedåt och han blundar. Deras stillhet är påtaglig i rusningen på perrongen.

På perrongen står även Amanda Lidman, 24 år, med en stor ryggsäck vid fötterna. Hennes hållning är stel, den rosa halsduken är hårt dragen runt halsen och mössan långt nedtryckt. Blonda hårtestar sticker ut runt ansiktet. Hon väntar på sin väninna, tillsammans ska de ta tåget hem till barndomsstaden Malmö. De båda studerar på Linnéuniversitetet och för första gången den här terminen ska de åka hem över en helg.

– Det ska bli jättekul! Jag har en massa saker planerade så det känns nästan lite pirrigt och nervöst, säger Amanda Lidman.

Ett skarpt ringande hörs plötsligt, ett tåg ska strax ankomma till stationen och bommarna fälls därför ned. Samtidigt visslar en konduktör, tåget mot Köpenhamn avgår alldeles snart.

Inne i stationshuset, byggt 1874, är situationen annorlunda. Stillheten är ett faktum. Det luktar starkt av cigarettrök och människokropp. Kylan utomhus har fått de väntande resenärerna att tränga ihop sig, armar mot armar och ben mot ben. Prasslet från vinterjackorna överröstas av de frusna suckarna inifrån höstjackorna. En kille lyssnar på musik i sin telefon, diskanten från musiken hörs genom hans hörlurar. Killens mungipor är riktade nedåt och hans blick stirrar på en punkt i golvet.

På en av bänkarna sitter Claes Mattsson, 67 år. Han väntar på bussen som ska ta honom till Länssjukhuset. Det är åtta minuter tills bussen går. Han kliar sig sakta under den rutiga kepsen med öronlappar och suckar tyst.
– Det är dags för hälsokontroll. Egentligen skulle jag ha cyklat men det var så förbaskat kallt idag. Då är det bra att man kan ta bussen i stället. Nu är det bara sex minuter kvar, säger Claes Mattsson.

Bara några minuter har förflutit på Kalmar Centralstation, men ändå har alla möjliga känslor rusat förbi. Stress, separationsångest, tristess, förväntan, nervositet, avslappning, glädje och ledsamhet.
Alla dessa känslor som utspelats på denna plats i 137 år har satt sin prägel. Vem du än är så är det omöjligt att lämna Kalmar Centralstation oberörd.

Min farbror har med sig ett julkort.
Farbror: Är detta tänkt till er? Jag vet inte vem det är ifrån. Fast det är mitt namn och min adress.
Julkortet: Hemgjort med tre bilder på fem gubbar som spelar golf. "God jul och tack för en härlig weekend i Scottland." utan något namn.
Avsändaren: Skön kille som har noll koll studsboll på sina medresenärer.

Förresten så smällde pappa en raket innan. Först ringde han till grannarna på andra sidan åkern så att de skulle få se den. BOOOM sa det OOOO sa vi. Sedan blinkade grannarna med lampan och vi blinkade tillbaka.

Och grannsämjan rullar på som den ska det går bra nu.

hEMMA IGEN. Ops caps lock was locked.

Sorry för dödheten härinne dessa dagar. Intressant att jag hade tidsinställt inlägg till varje dag men att endast de första två fungerade.

Igår kom vi hem runt 18. Då hade vi rest i 10 timmar och sovit 1,5 natten innan. Bra dag!

Därför lite sleten idag. Har kollat på Sportens Årskrönika och inget mer. Ska fortsätta med Filip och Fredriks Årskrönika plus krönikan om Melodifestivalåret och kanske slutligen Nöjeskrönikan från SVT. Älskar dessa årskrönikumtimez.

Hinner nog dock inte med alla eftersom vi ska ha hardcore släkparty här i afton.