low low low low
Mm. Idag är verkligen en svacka. Kattens försvinnande är som en nål som just stuckit hål på den ganska välfyllda och välmående ballongen jag lyckats bygga upp här. Sakta pyser det välmående ut och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Det är inte så att jag längtar hem, jag är mer... trött.
Jag har varit här i fyra veckor imorgon. Och just idag, i och med katten, så känner jag det i kroppen. Känner att det faktiskt har varit jobbigt att vänja sig vid ett nytt liv under dessa veckor. Att inte kunna prata, att inte kunna förstå, inte kunna regler, inte hitta någonstans, att lära sig nya rutiner, att lära sig ett nytt liv.
En sak om man börjar ensam, i egen lägenhet och ensamt liv. Eller om man är flera. Men jag är ensam, jag slungas in i andra människors liv utan att ha en aning om vad det ska handla om.
Det kräver så sjukt mycket av en. Mer än vad man kan förstå.
Det handlar om så oerhört många saker, från allra minsta till allra största. Men det är de allra minsta som är svårast, de som är självklara för alla andra men som jag omöjligt kan veta. Vilken dörr ska jag använda? Kan jag ta mer mat? Får jag äta när ingen annan gör det? Får jag ge djuren mat? Får jag gå ut med hunden? Kan jag duscha när jag vill? Tycker de att jag stör på kvällarna? Tycker de att jag gör ett bra jobb överhuvudtaget?
Jag har verkligen en dipp idag. Så det här med den hästen som "ska bli min". Mamman kom in här och pratade om betalning innan. Jag förstod inte hälften och kände mig osäker inför resten. Jag vet inte vad det är för häst, vet inte om jag kan rida den, vet inte om jag kommer tycka det är kul, vet inte hur ofta jag kommer få rida den, vet inte om jag bara kommer rida runt runt i ridhuset, jag vet ingenting! Och så ska jag bestämma om jag "vill ha den" och isåfall, så hur vi ska göra med betalningen.
Så just nu saknar jag Mitt Liv lite. Det som jag kände så väl för 4 veckor sedan.
Jag har varit här i fyra veckor imorgon. Och just idag, i och med katten, så känner jag det i kroppen. Känner att det faktiskt har varit jobbigt att vänja sig vid ett nytt liv under dessa veckor. Att inte kunna prata, att inte kunna förstå, inte kunna regler, inte hitta någonstans, att lära sig nya rutiner, att lära sig ett nytt liv.
En sak om man börjar ensam, i egen lägenhet och ensamt liv. Eller om man är flera. Men jag är ensam, jag slungas in i andra människors liv utan att ha en aning om vad det ska handla om.
Det kräver så sjukt mycket av en. Mer än vad man kan förstå.
Det handlar om så oerhört många saker, från allra minsta till allra största. Men det är de allra minsta som är svårast, de som är självklara för alla andra men som jag omöjligt kan veta. Vilken dörr ska jag använda? Kan jag ta mer mat? Får jag äta när ingen annan gör det? Får jag ge djuren mat? Får jag gå ut med hunden? Kan jag duscha när jag vill? Tycker de att jag stör på kvällarna? Tycker de att jag gör ett bra jobb överhuvudtaget?
Jag har verkligen en dipp idag. Så det här med den hästen som "ska bli min". Mamman kom in här och pratade om betalning innan. Jag förstod inte hälften och kände mig osäker inför resten. Jag vet inte vad det är för häst, vet inte om jag kan rida den, vet inte om jag kommer tycka det är kul, vet inte hur ofta jag kommer få rida den, vet inte om jag bara kommer rida runt runt i ridhuset, jag vet ingenting! Och så ska jag bestämma om jag "vill ha den" och isåfall, så hur vi ska göra med betalningen.
Så just nu saknar jag Mitt Liv lite. Det som jag kände så väl för 4 veckor sedan.
nessun dorma
En kattunge är borta. Min favorit. Jag letar överallt, hittar honom inte. Så säger någon:
- Han kan nog ha trillat ner här, i detta lilla spännande hål som leder ner till en vattenansamling under huset. Har han trillat ner där så är han död.
Det är på den nivån den här dagen ligger. Han har nog drunknat. Och jag saknar min älsklingstusse därhemma så att jag kan kräkas.
time for some slik
Give it up for: slikdag! Slik är alltså godis och slikdag går ut på att ett bord dukas upp fullt med slik och sen får man ta för sig. Här sätts min karaktär på prov.
Är ganska nöjd med den mängden jag åt innan jag gick och borstade tänderna. Men det kan helt klart bättras.
Nu kom sonen in på mitt rum och frågade om vi skulle kolla på film... Nja... Lite sent... Så vi bestämde att vi ska sitta på hans rum och lyssna på musik imorgon istället. När han frågade om jag glädjer mig till det så sa min mun ja. Okej...
Intressant förresten att 21:37 är sent, att jag känner i hela min kropp att jag vill sova. Denna dygnsomställning är ju inte okej. Men ändå ganska praktisk när arbetet startar 07 på vardagar.
27 dagar
Igår var det bedsteforældrerdag i barnens skola. Alltså en dag då mor- och farföräldrar var välkomna. Så det var 40 pensionärer och jag som kom till skolan för att lyssna på sång, få massage, bli rundvisade och för att äta av en gigantisk kakbuffé. Jag kände meningen med livet när jag såg alla kakor. Särskilt en sort tror jag var den godaste jag någonsin ätit. Typ brownie/kladdkaka/muffin. Höll på att dö både av lycka men också av alltför spänd mage mot slutet.
På eftermiddagen åkte jag, mormodern och dottern till havet och gick där en stund, åt glass och sånt.
Igårkväll var det även Talent 2010 på TV, kanal DR1. Då kom detta flickebarn dit för att sjunga:
Jag vet inte vad som är mest deprimerande. Hennes "outfit" med exempelvis rosa peruken, eller hur hennes mamma skrattar när hon inte går vidare.
löRdag
Idag vaknade jag halv åtta och tänkte i helvete heller. Knep ihop ögonen, sov 10 minuter och upprepade sedan proceduren. Igen och igen och igen och ända till halv nio då någon knackade våldsamt på min dörr och ryckte i handtaget. Stapplade upp ur sängen och öppnade. Sonen meddelade att det var frukost. Jag sa nej tack och gick tillbaka till min säng. Lyckades sova till halv tio sen.
Hur deppigt är det inte att när man väl har sovmorgon som man ser fram emot hela veckan så vaknar man?
Det får mig att tänka på döden. Ja, faktiskt.
Ni vet i filmer när familjen har samlats vid sjukbädden för att ta farväl. De utbyter kärleksord, och sen blundar den sjuke och dör. Hur ofta tror ni att det är sådär egentligen? Att man kan dö när det passar? Hade det varit jag så hade det säkerligen gått en vecka ytterliggare därefter och sen hade jag dött när jag satt på toaletten.
hungern river i min kropp, annars så är allt på topp
Nulägets fråga/spørsmål, VAR ÄR ALLA?
Är totally allena, har varit det sen klockan 15 och har inte en aning om var alla är. Barnen kom hem med mormor för några timmar sen, men nu kan jag inte hitta dem i hela huset. Jag kan inte ens hitta hunden!
Bara mormoderns bil står här. Men var är hon? Och varför har inte de andra kommit hem?!
Klockan är dessutom 19:02 nu vilket är katastrof. 19 är vanligtvis middagstid här, något som jag bygger upp hela min dag efter. Därför är jag just nu så hungrig att jag håller på att trilla av pinnen.
Ajfan. Nu körde pappans utflyttade son förbi här med ett halmlass. Jag VILL INTE lasta mer halm!
Men va! Nu när jag gick upp för att stänga mitt fönster (inser att det aldrig kommer bli varmare än 17 grader på mitt rum/værelse) så såg jag att lampan i köket är tänd och att mammans bil är hemma!
Åh! Med nöd och näppe kommer jag än en gång bli räddad från svält. Love.
Den förvirrade känslan i detta inlägg beror på att jag är så FETT hungrig. Ska skriva mer sen om denna dag, som har varit lite utav en friday special edition.
Sätter nu på GA och väntar på att någon ska säga att det är mat. Räknar sekunder tills dess... Nästan.
jeg cyklar til havnen /ellen
Igår eftermiddag var det detta som gällde.
Ensam längst ut på piren. Lutade mig mot fyren och läste en bok. Den var ganska dålig i och för sig, för att ta udden av idyllen lite.
Bogense hamn.
När jag låg på bänken och chillade med armen över ansiktet så kom det en hel holländsk familj för att kolla på utsikten. I säkert 10 min trängdes de längst ute på fyren där jag låg. Det var obehagligt.
Den lille havfrue Bogense Edition.
På vägen hem uppdaterade jag mitt snacksförråd plus köpte yoghurt. Danska riskakor går inte hem dock, de smakar bara ris...
mrs muscle
Tror ni att jag kommer få muskler? Mer muskler alltså. Dels av allt cyklande fram och tillbaka, men också städning (svär att den där dammsugarn måste väga 7 kg typ), vattenlyft, mockning, halmlyft. Jag måste ju bygga muskler för fullt.
Nice!
Nu ska jag skypa med familjen. Ska bland annat berätta om att sonen har förstört en styck t-shirt och ett (en?) styck nintendo idag.
sjukt skitig
Här visas en bild som beskriver mitt nya jag på ett ypperligt sätt:
Det svarta är alltså min tröja. Det gråa är ett helt jävla spindelnät som sitter på den. Detta upptäckte jag när jag skulle byta om till denna tröja. Då kan man fråga sig, hur länge har jag haft spindelnät på stjärten?
Likadant var det igår på skype. När bilden på mig uppenbarades så hade jag skit i hela pannan. Inte en aning om vad det kom ifrån eller hur länge det hade varit där.
Och för första gången i hela mitt liv hamnar kläder enbart i tvätten för att de är skitiga, inte för att jag har använt dem två-tre gånger.
Förresten, jag kom på varför mina cykelbyxor gick sönder. Jag har helt enkelt cyklat för mycket med dem. Hur ironiskt är inte det?!
Det svarta är alltså min tröja. Det gråa är ett helt jävla spindelnät som sitter på den. Detta upptäckte jag när jag skulle byta om till denna tröja. Då kan man fråga sig, hur länge har jag haft spindelnät på stjärten?
Likadant var det igår på skype. När bilden på mig uppenbarades så hade jag skit i hela pannan. Inte en aning om vad det kom ifrån eller hur länge det hade varit där.
Och för första gången i hela mitt liv hamnar kläder enbart i tvätten för att de är skitiga, inte för att jag har använt dem två-tre gånger.
Förresten, jag kom på varför mina cykelbyxor gick sönder. Jag har helt enkelt cyklat för mycket med dem. Hur ironiskt är inte det?!
arbetE
Jag behöver gå på toa. Men orkar inte. Det säger väl något om dagen hittills.
06:47 stiger upp
07:13 börjar göra matsäck
07:28 sonen är kvar i sängen, vi ska cykla om 2 minuter
07:50 framme vid skolan, något försenade
08:10 äter frukost
08:20 viker tvätt
08:25 ger katter mat
08:30 ger häst vatten och halm, fattar inte hur man ska få vattnet till hagen på smidigast sätt? gick fram och tillbaka med en lerig hink, blev skitig all over, sen halmspill på det
08:56 ger katter ögonmedecin
09:12 duschar
09:30-11:00 städar allrum2 samt toa2
11:00 äter en macka
11:11 städar kylskåp och frys
12:00 dimper ner framför datorn, ser på GA i 5 minuter sen cyklar mot skolan igen
Och nu är jag hemma. Behöver ta mig till toaletten.
hejdå
06:47 stiger upp
07:13 börjar göra matsäck
07:28 sonen är kvar i sängen, vi ska cykla om 2 minuter
07:50 framme vid skolan, något försenade
08:10 äter frukost
08:20 viker tvätt
08:25 ger katter mat
08:30 ger häst vatten och halm, fattar inte hur man ska få vattnet till hagen på smidigast sätt? gick fram och tillbaka med en lerig hink, blev skitig all over, sen halmspill på det
08:56 ger katter ögonmedecin
09:12 duschar
09:30-11:00 städar allrum2 samt toa2
11:00 äter en macka
11:11 städar kylskåp och frys
12:00 dimper ner framför datorn, ser på GA i 5 minuter sen cyklar mot skolan igen
Och nu är jag hemma. Behöver ta mig till toaletten.
hejdå
14 minuter över 21
Spottar ut vindruvekärnor som råkar komma på datorn. Förlåååt kompiiiis... Kollar på Grey's Anatomy. Är på säsong 4. Undrar vad mammi skulle säga om hon visste. Men hon vet ju inte.
Var ute och gick snabbt och energiskt med doggen innan. Insåg att jag hade behövt vantar. Men insåg också att jag var tvungen att stanna och bara titta på hur fint det var runtomkring (nu kör det förbi en traktorjävel igen) och känna hur bra jag mår. Det var väl en väldigt fin tanke och känsla?
Med denna positiva känsla lämnar jag er för idag.
Ha det bra eller må så gott som vissa i min släkt säger!
fyra ämnen i ett inlägg, håll till godo
Utanför mitt fönster kör det inte mindre än tre traktorer. Människor springer mellan halmbalar och gör gud vet vad. För tillfället känner jag mig... på lite fel ställe.
Det sprider sig konstiga lukter här. Just nu stinker det av kattmat. Det är verkligen lustigt, för jag har inte rört någon kattmat. Eller jag gav katterna mat runt ett, men det var ju inte så att jag höll det i händerna och sen inte tvättade dem. Så varför luktar det som om hela min tröja är insmord med mosat torrfoder?
Toast luktar det också, det kommer från mina händer. Det har dock sina naturliga orsaker (skrev osaker från böran) för jag åt nyss toast.
Ni vet de underliga ljuden förresten? De har fått en kompis. Detta ljud är dock inte underligt, bara påträngande. Mitt rum ligger under loftet. Kidsen har en hemlig värld mitt inne bland alla halmbalar. Jag hör fotsteg, anonyma klamp samt röster. Kunde varit skrämmande! Men som sagt, jag vet ljudens källa, source.
Sist vill jag bara meddela att jag ska "få en häst" nästa helg. Det låter väl oerhört spännande! Ja, det tycker jag också. Än så länge vet jag bara att det är ett sto. Som har haft föl. Slut, det var allt jag visste. Skitspännande alltså!
Nu körde det förbi en traktor här och vi är tillbaka där vi började.
blåst som få
Det spöregnar ute, så Kissie tar på sig pälsvästen.
Hur mycket jag än funderar så kan jag inte finna någon logik i det.
onsdag klockan 12:23
Hej!
Idag har jag tvättat mina kläder för första gången. Eller jag håller på med det nu, tredje maskinen har 37 minuter kvar. Men fy vad kul det är iallafall! Ser fram emot att vika ihop torra kläder, sortera och sånt. Det som var dödstråkigt hemma är riktigt kul när det bara handlar om ens egna grejer.
Har även städat kontor1, gästrum, allrum1, hall2 och biblioteket. Kände sann glädje när jag bytte ut det vanliga dammsugarmunstycket mot en slags borste istället när jag dammsög bokhyllorna. Så enkelt det kan vara ibland.
Nu ska jag snart cykla till skolan för att hämta lillkillen. Kommer bli fett jobbigt för det blåser fortfarande asmycket och den första kilometern går i rak motvind. Man rullar knappt nerför backen, man får nästan gå uppför osv.
Lägg märke till tavlan. Fullklottrad med listor och påminnelser. Listor som inte behövs och påminnelser om saker jag inte kommer glömma... Bara för att det är kul med whiteboardtavla.
inhomogena differentialekvationer med mera
Åh. Jag skulle just räkna ut en grej och skrev upp allt på min whiteboardtavla. Och då slog det mig att det är roligt att man efter 3 år tänker "genom" istället för "delat med". Och så ritar man pilar och tänker "ger". Man skriver v.s.b. och menar "vilket skulle bevisas".
Jag är delad inför detta. En del tänker fyfan vad skönt att slippa matte och fysik och kemi och sånt. Den andra delen känner att man blir dummare för var dag som går. Sista kapitlet i Matte E, vad i helvete handlade det om?!
Och innerst inne känns det nog allt lite jobbigt. Lite waste of time fast tvärtom. Waste of capacity. Synd att jag gillade matte så mycket som jag ändå gjorde. Synd att jag inte gillar det tillräckligt mycket för att fortsätta med det.
tjyv
Alltså Linnea. Kan du garantera att det inte är du som har skrivit denna lapp? Det ÄR din handstil?!
nej nej nej nej nej ja! nej nej nej nej nej nej NEJ
Idag har det varit en ganska dålig dag. Ganska jobbigt med barnen. Jag är tydligen en sådan som bara säger nej vad man än frågar. Kan bero på att alla frågor handlar om leka med eld/äta godis/baka kakor/se på TV.
När jag sen ändå säger okej till att baka kakor så glöms det bort direkt. Då handlar nästa fråga om man får sticka ner ett kletigt finger i degen/om man får dega med sina skitiga händer/om man får äta hur många man vill/om man inte kan få ta en till ändå trots allt?
Och då kan jag inte annat än säga nej. Igen.
Det är som att varje ja leder till 15 nya nej. Istället för att vara nöjd med vad man får så spärrar man istället upp ögonen för att se vad nästa önskemål ska innefatta.
Att man dessutom inte kan sätta ett glas i diskmaskinen eller lägga en skitig tröja i tvättkorgen, det ökar inte direkt chanserna att få som man vill.
När jag sen ändå säger okej till att baka kakor så glöms det bort direkt. Då handlar nästa fråga om man får sticka ner ett kletigt finger i degen/om man får dega med sina skitiga händer/om man får äta hur många man vill/om man inte kan få ta en till ändå trots allt?
Och då kan jag inte annat än säga nej. Igen.
Det är som att varje ja leder till 15 nya nej. Istället för att vara nöjd med vad man får så spärrar man istället upp ögonen för att se vad nästa önskemål ska innefatta.
Att man dessutom inte kan sätta ett glas i diskmaskinen eller lägga en skitig tröja i tvättkorgen, det ökar inte direkt chanserna att få som man vill.
blåst
Nordanvinden är här. Nordanvinden och det tropiska regnet. Så sjukt kallt, så sjukt blåsigt och så sjukt blött. Dystert! Vi bakade negerbollar innan, det hjälpte lite. Men det är ändå deppigt att det känns som om min dörr har blåst bort för att det drar så mycket inne på mitt rum. Det är särskilt deppigt när man kliver ur sängen och man nästan känner hur det blåser utanför täcket.
Rolig grej på skype nu förresten. Hannes säger:
"Men du, din bild är jättedålig nu. Den är grovkornig."
Haha, grovkornig är ett ord jag nog aldrig tagit i min mun.
tack gud för h&m
Mitt shoppingbegär är stillat och nu känns det som lugnet efter stormen. Dessutom har jag cuttat mina hårtoppar så det känns även bättre på den fronten.
utsliten
Åh store tid. Blev hämtad på mitt rum igen för att lyfta ännu fler halmbalar. Två lass. Igår när det var 133 stycken, då var det bara ett lass. Idag spöregnade det dessutom så allt var skitbråttom för att halmen inte får bli blöt.
Min roll idag var att stapla, och att stapla högt. Fyfan alltså, det är inte ofta man kastar upp något som är 25 kilo tungt. Och det är inte ofta man gör det om och om och om igen.
Mina biceps är så stela att jag knappt kan böja armarna. Mina fingrar är flådda trots handskar. Min rygg knakar. Min lår och underarmar är sönderrivna. På bilden nedan ser ni att jag ser ut som en kanin för att jag är så sleten. Min tröja är genomblöt och genomhalmig, likaså min kropp.
Men jag kommer iallafall inte få gäddhäng, som Linnea sa! Och det känns fett bra! Dessutom är detta inlägget fejkat, jag har sedan bilden togs både duschat och ätit, tagit fram en film och satt på TV:n. Så läget är riktigt gött här.
Min roll idag var att stapla, och att stapla högt. Fyfan alltså, det är inte ofta man kastar upp något som är 25 kilo tungt. Och det är inte ofta man gör det om och om och om igen.
Mina biceps är så stela att jag knappt kan böja armarna. Mina fingrar är flådda trots handskar. Min rygg knakar. Min lår och underarmar är sönderrivna. På bilden nedan ser ni att jag ser ut som en kanin för att jag är så sleten. Min tröja är genomblöt och genomhalmig, likaså min kropp.
Men jag kommer iallafall inte få gäddhäng, som Linnea sa! Och det känns fett bra! Dessutom är detta inlägget fejkat, jag har sedan bilden togs både duschat och ätit, tagit fram en film och satt på TV:n. Så läget är riktigt gött här.
